Äventyr i den mindre skalan

Igår gjorde vi ett första besök ut i verkligheten kring Olskrokstorget för att dricka en kopp kaffe med Sandra på det franska caféet. Nour var nöjd de första två timmarna, sedan vill hon hem - pronto! Jösses vad svårt det är när hon gråter. (Jag tror förstås att hon ska bli svårt traumatiserad och skadad för livet när hon får ligga ensam och gråta i mer än tio sekunder.) Ny blöja och mat sedan somnade både Nour och jag och har i princip fortsatt med det fram till klockan elva i morse. Skönt.