Fortfarande i Nourland

Nu har vi varit en vecka i Luleå redan. Tiden går så snabbt. Det är roligt att se hur Nour suger i sig allt nytt och utvecklas. Vi har det bra men saknar Johannes, förstås.

En liten plutt

Idag blir Nour nio månader. Bilden ovan är tagen på BB för nio månader sedan. Nours första morgon utanför sin mammas mage. Så mycket som har hänt sedan dess.

Tanden som ångrade sig

Nour fick ju en tand. Hon hade feber i två dagar och både jag och Johannes såg något vitt som stack fram ur tandköttet. Men nu är den banne mig borta igen.

Framme

Tisdag kväll landade vi i Luleå. Flygresan gick bra. Onsdagen tillbringade vi hemma hos mormor och fick besök av morbror Mattias och Emma. Idag har vi varit ut med morfar till stugan och grillat korv. Nour trivs och har roligt, (förutom när vi tvingar henne att åka bil).

Barnet på andra sidan

Aptiten

Tänk att vi numera har ett barn som äter. Även om jag inte var direkt orolig så är jag ändå lättad och älskar att se på när hon smaskar, tuggar och mmm:ar. Tycker också att hon verkar mycket gladare, mer lugn och inte lika klängig.

Goda nyheter

Luleålängtan blev oss* övermäktiga så nu har vi bokat en flygbiljett. Imorgon kväll bär det av uppåt. Ska bli underbart att träffa alla igen.


*vi-formen betyder i detta fall jag och Nour. Johannes ska jobba och Kattmadam njuta av lugnet

Framåt

Idag tog Nour sina första steg! Snart nio månader gammal.
 


Ett litet steg för Nour, ett stort steg för hennes föräldrar. Jösses, snart flyttar hon hemifrån.

Bodycombat

Under graviditeten fick jag ont i höfter och leder och har velat vänta lite med sparkandet men nu kunde jag inte låta bli längre. Bodycombat är nog den roligaste träningsformen som jag har provat på. Blir alldeles salig av att få boxas med min egen spegelbild.

Inte bara solsken

Sura miner. I natt var vi ledsna och irriterade allihop. Nour sömnstrejkade och ville ligga och amma i all oändlighet. Jag tröttnade. Nour grät. Johannes vandrade. Jag var arg. Till slut ammade jag henne ändå (appropå att vara konsekvent och stå fast vid sina beslut) och sedan somnade vi om men det är fortfarande lite sordin på stämningen här hemma.

Ulrika och Freja

Antar att det bara är småbarnsföräldrar som hälsar på varandra före klockan åtta en fredagsmorgon? Väldigt trevligt var det i alla fall. Hoppas det blir fler gånger. Freja är två månader äldre än Nour och brukar ta med sina urväxta kläder så Nour kan ha dem istället. Snällt och omtänksamt av henne. Praktiskt för oss.

Ett litet kryp

Första gången Nour skrattade högt så gick det liksom inte att ta miste. Inte heller när hon lärde sig att rulla runt. Men när kan man säga att hon har sagt sitt första ord? Var det när hon började kalla katten för booo? Och det där med att gå. Räknas det där pyttelilla steget från stolen fram till mig?

Idag skulle man kunna säga att hon har lärt sig att krypa. Typ. Fast egentligen är det kanske mer som en bieffekt av att hon försöker resa sig upp utan att ta stöd av något runtomkring. I alla fall så står hon på alla fyra och kommer framåt, en vinglig meter eller så, sedan blir hon arg och börjar skrika. Tålamod verkar inte riktigt vara hennes grej.

Trevlig helg!

Nu åker vi och badar på Valhallabadet.

Oviss framtid

Min dataskärm blir av och till blå, låser sig eller "påbörjar dumpning av fysiskt minne". Hur ska jag klara mig om den kraschar? Hur ska ni klara er?

Helgbelöning

På fredagar har Johannes föräldraledigt och då gör vi roliga saker ihop. Som att städa. Och tvätta. Och äta pizza.

4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 dl olja
1,5 dl mjölk

Olja/smörj in en plåt. Blanda ihop ingredienserna. Kavla ut. På med ketchup och tomatpuré. Tonfisk. Tomat. Salami. Oliver. Vad som passar. Ost. Oregano. Grädda 8-10 minuter i 250 grader.

När pizzan är klar tar vi med hela plåten in till vardagsrummet och sitter på golvet medan vi äter, pratar, dricker te och leker med Nour. En god vana.

En och annan grötrest som dröjer sig kvar

- Som att läsa blindskrift, säger Johannes när han stryker Nour över pannan.

I nytt ljus

Vårsol i all ära, men jösses va många nya fläckar man hittar. Att tillbringa största delen av dagen på golvet gör inte direkt saken bättre. Men men, vårstäda får jag göra någon annan gång. Har roligare saker för mig just nu.

Knuten

I våra kvarter ligger frivilligcentralen Knuten. Dit kan man gå och träffa andra med liknande intressen. Ett fantastiskt påfund. På torsdagar går jag och Nour dit för att dricka te och leka tillsammans med ledaren Inga. Föräldrakaféet. Som också har börjat locka till sig fler intresserade än bara vi. Nu har jag också börjat i en av deras målerigrupper. Varannan tisdagkväll samlas ett gäng för att måla tillsammans. Tänker att det är lättare att få något gjort när man har en tid att passa och någonstans att gå.




Sovardagar

Vissa dagar sover Nour ikapp. Oftast brukar det ske på måndagar efter att ha haft en mer intensiv tillvaro med båda föräldrarna hemma. Sömnrosig och med svettlockar i nacken ligger hon och skrattar för sig själv. Vinkar lite lätt i sömnen. Ammar, sträcker på sig, drar en djup suck och sover lite till. Ett behagligt liv.

Kanske drömmer hon om de här två?

Favoriter

Fridag

För att ge varandra tid har jag och Johannes varsin kväll i veckan där vi får göra vad vi vill. Johannes brukar spela innebandy på måndagar och jag brukar... ja, idag blev det en långpromenad medan jag pratade med mamma i telefon. En skön kväll efter en solig dag. Här i Göteborg är det vår. På gatorna har de börjat sopa upp gruset och i rabatterna kikar de första vårblommorna fram. Dags att köpa skor till Nour så vi kan börja hänga på lekplatsen.

Sviktande ideal

Barn under ett års ålder ska inte se på teve. Man ska heller inte låta teven agera barnvakt.

Tack SVT

Tur att SVT Play sänder ännu en säsong av The Wire (och andra underhållande serier som Äkta människor, Dag och Pappas pengar). Finns ju risk annars att jag skulle få gjort något vettigt de stunder jag sitter och ammar Nour i soffan.

Kvällsrengöring

Tredje dagen nu som Nour faktiskt äter mat. Liksom på riktigt. Att det kan vända så. Från att knappt ens vilja öppna munnen till att använda tallriken som sked och liksom sleva i sig. Underbart att se. Till och med Nour verkar vara stolt över sig själv. (Och jag ska försöka ha tålamod med den dagliga saneringen av köket, gröt i håret, mellan tårna, på stolen, på katten, innanför tröjan, på väggen, osv osv...)

Låtsassvenska

Från Nour kommer det olika ljud som hon testar i perioder och sedan blandar ihop. Idag kvackar hon. Hur charmigt som helst. Guack guack ock.

Genombrott

Bitar av mannagrynsgröt har ju gått ner ibland men "köpegröten" har hon vägrat hela tiden, (den som BVC och Livsmedelsverket rekommenderar). Den stora skillnaden var tydligen inte så mycket smaken utan mer hur den serverades. Allt blir gott bara man får äta själv. Borde vi ju ha förstått för längesen.

BVC x 10

Tioende besöket på BVC när Nour är åtta månader gammal. Nu väger hon 7880 g (+ 240 g) och är 71 centimeter lång (+2 cm). Huvudomfång 45 cm (+ 1 cm). Den här gången hamnade hon lite lågt när det gäller vikten och skulle behöva få i sig mer på dagarna. Vi gjorde upp ett schema med nya mattider för att se om det ska få fart på hennes aptit. Får se hur det går.

Jag

Det har tagit många månader men det är först nu som jag har börjat maka lite plats även åt mig själv i vardagen. Sådant där som jag gjorde förut. Innan Nour. Det händer att jag hinner sitta på kvällarna och skriva. Jag har varit iväg och tränat, både zumba och afropower. Jag har gått med mig själv på café och börjat fundera igen på hur jag ska göra med jobb och studier.

Bus

Just nu skrattar Nour som mest när vi jagar henne. Hon skriker förtjust och springer så fort att överkroppen inte riktigt hinner med.

Måndag:

Har haft en skön helg. Vi hann med att åka och bada, hälsa på i huset på Kärralundsgatan och bjuda Camilla på söndagsmiddag. Städa, tvätta, träna och handla hanns det också med.

Nu är det måndag och Nour sover redan sitt andra pass i min famn medan jag själv äter kladdkaka och ser The Wire på SVT Play. Föräldraledighet är inte så tokigt ändå.

Integritet

Stackars barn. Får inte ens gå på toa ifred utan att det ska dokumenteras.

Plask plask

Jäkla morot

Det går väl inte direkt att säga att det går strålande med maten. Nour äter lite när andan faller på och när det verkar vara något spännande. Gnager på ett äpple, tuggar på zucchiniremsor, pillar med ärtor. En del slinker ner. En mycket större del hamnar på köksmattan. Nästa vecka ska vi till BVC igen och väga och mäta.

Stöket

Under veckorna försöker vi hålla efter här hemma så gott det går men det är nästan alltid kladdigt någonstans, fullt med disk och enerverande kattsand som fastnar under fötterna. På fredagarna är Johannes hemma och då finns det tid att komma ikapp. Tänk att det kan finnas en sådan glädje i att få städa och få rent. Allt blir så mycket enklare. Lägenheten luktar gott, P1 sänder sina helgprogram, solen skiner och alla är glada. Alltid. (Jodå). Trevlig helg på er!

Morfarbesöket

Första morgonen som morfar var här. Nour hedrade hans närvaro genom att i gryningstid skramla loss i kastrullskåpet.



En tur in till stan blev det. Försökte hitta ett mjukisdjur/nalle åt Nour utan att lyckas (mjukt, kramvänligt, tvättbart, helst ekologiskt). Det fick bli träklossar med figurer, siffror och bokstäver på istället. Ett bra köp som räcker länge.



Men, varför springa på stan när det är så mycket roligare att gå mellan vardagsrummet och köket och tilbaka igen.

Cirkelträning

Just nu är Nour väldigt tillfreds med allt, i alla fall så länge jag befinner mig inom en halvmeters avstånd och har uppmärksamheten riktad mot henne. Utöver det kräver hon inte särskilt mycket. Hon klättrar på mig, pratar hela tiden (ta, da, ma, pa, fff...), pillar i hål, på skruvar, gångjärn och vill att jag ska göra som hon, slå saker mot varandra, skaka på dem. Jag blir bara mer och mer kär i den ungen för varje dag.