Breaking news

Jaha, så plötsligt ställer han sig upp och står. Helt själv och utan att hålla i sig. En ovanligt harmonisk eftermiddag hemma där solen bryter fram och kastar långa skuggor genom lägenheten. Ganska precis sju månader gammal står han upp i mitten av rummet och gnager på ett munspel innan han lugnt sätter sig ner igen. Egentligen spelar det ju ingen roll. De där prestationerna. Samtidigt är det roligt när han lär sig något nytt.

Daglig dos av hjärtsnörp

Knivar. Eluttag. Klinkers. Kringdrällande plastpåsar och småprylar att stoppa i munnen. Trött och disträ mamma i kombination omtänksam storasyster som vill öva sig på att bära. Vissa lever mer farligt än andra.

En, sju, tio, noll, elva

- Mamma, Joar är tre grader.

Tre grader och ett halvt år idag. Väldigt mycket älskad. Grattis på halvårsdagen!

Fyra generationer

Sist vi var uppe i Luleå och hälsade på försökte vi oss på konststycket att ta en bild med fyra generationer. Så här blev resultatet.

För över trettio år sedan såg vi ut så här:

Sockerskorpan

Brottningsmatch

Det har inte varit lätt att få Nour att somna de senaste kvällarna. Hon har varit som en manisk liten solstråle som absolut inte vill komma till ro. Att klappa på pappa är mycket roligare och göra alla nya tricks som hon har lärt sig. Det är svårt att inte bli charmad och skratta med. Ett tag. Sedan slutar det med tårar och högljudd dramatik innan hon slutligen kastar ut med armarna och somnar med en skälvande liten suck. Kanske är hon full med vårrus hon också.

Vårrus

Tänk så mycket enklare allt känns bara för att det håller på att bli vår. I lördags var vi igång från tidig morgon till kväll. Träning, städning, bakning, matlagning och tvätt. Hej och hå. Till och med deklarationen blev inlämnad. Idag tog jag och Nour en promenad upp till Delsjön tillsammans med Camilla. Soligt och mängder med spännande saker att utforska i form av jord, stenar, grenar och vattenansamlingar. (När slutar barn smaka på allt?)

Nour under Luleåresan

Övning i fingerfärdighet

Helg. Dags att dammsuga innan Nour ätit upp allt grus, kattsand och andra mumsiga trevligheter. Sen ska vi och kika på en trea några hållplatser härifrån. Kanske kan det vara något för oss. Ett rum till skulle sitta fint.

Sagostund

Vårt bibliotek har sagostunder för barn i olika åldrar. Platserna blir uppbokade väldigt snabbt men den här gången lyckades vi knipa en guldbiljett. Temat var fåglar och vi fick bekanta oss med både kråkor, kycklingar och pingviner. Och många andra barn förstås. Roligt var det.

Nour vid matbordet

Längesen jag bjöd på en video. Här sitter Nour vid matbordet, klädd i sin tvångströja och har i princip ätit klart.
 

BVC x 11

Elfte besöket på BVC när Nour är nio och en halv månad gammal. Nu väger hon 8235 g (+ 355 g) och är 72 centimeter lång (+2 cm). Huvudomfång 45,5 cm (+ 0,5 cm). Nu när hon har börjat äta ordentligt är hon tillbaka i kurvan igen.

Barnet på andra sidan

Ulrika och Freja

Antar att det bara är småbarnsföräldrar som hälsar på varandra före klockan åtta en fredagsmorgon? Väldigt trevligt var det i alla fall. Hoppas det blir fler gånger. Freja är två månader äldre än Nour och brukar ta med sina urväxta kläder så Nour kan ha dem istället. Snällt och omtänksamt av henne. Praktiskt för oss.

Trevlig helg!

Nu åker vi och badar på Valhallabadet.

Sovardagar

Vissa dagar sover Nour ikapp. Oftast brukar det ske på måndagar efter att ha haft en mer intensiv tillvaro med båda föräldrarna hemma. Sömnrosig och med svettlockar i nacken ligger hon och skrattar för sig själv. Vinkar lite lätt i sömnen. Ammar, sträcker på sig, drar en djup suck och sover lite till. Ett behagligt liv.

Kanske drömmer hon om de här två?

Plask plask

Morfarbesöket

Första morgonen som morfar var här. Nour hedrade hans närvaro genom att i gryningstid skramla loss i kastrullskåpet.



En tur in till stan blev det. Försökte hitta ett mjukisdjur/nalle åt Nour utan att lyckas (mjukt, kramvänligt, tvättbart, helst ekologiskt). Det fick bli träklossar med figurer, siffror och bokstäver på istället. Ett bra köp som räcker länge.



Men, varför springa på stan när det är så mycket roligare att gå mellan vardagsrummet och köket och tilbaka igen.

Cirkelträning

Just nu är Nour väldigt tillfreds med allt, i alla fall så länge jag befinner mig inom en halvmeters avstånd och har uppmärksamheten riktad mot henne. Utöver det kräver hon inte särskilt mycket. Hon klättrar på mig, pratar hela tiden (ta, da, ma, pa, fff...), pillar i hål, på skruvar, gångjärn och vill att jag ska göra som hon, slå saker mot varandra, skaka på dem. Jag blir bara mer och mer kär i den ungen för varje dag.

Världens bästa