Det har inte varit lätt att få Nour att somna de senaste kvällarna. Hon har varit som en manisk liten solstråle som absolut inte vill komma till ro. Att klappa på pappa är mycket roligare och göra alla nya tricks som hon har lärt sig. Det är svårt att inte bli charmad och skratta med. Ett tag. Sedan slutar det med tårar och högljudd dramatik innan hon slutligen kastar ut med armarna och somnar med en skälvande liten suck. Kanske är hon full med vårrus hon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar