Alles ist gut

Dagarna går väldigt snabbt här i Tyskland. För det mesta har det varit fullt hus med mängder av fastrar, kusiner och farföräldrar. En och annan promenad har det blivit, pepparkaksbak och en dagsutflykt till Emden. På måndag börjar resan hemåt igen.

Ankomna

Kom fram till Aschendorf igår. Resan gick bra och Nour är väldigt glad över att träffa alla sina släktingar.

På språng

Hög tid att sänka botten på spjälsängen. Nour har börjat öva på att resa sig upp från sittande.

Usch

Kattvakt är ju ett måste om man vill fira jul och nyår i Tyskland. Förra gången vi var bortresta hade vi turen att Gerard och Lucia ville bo i vår lägenhet under tiden. Den här gången var det lite svårare att hitta någon. I sista stund kom Johannes på att fråga grannarna en trappa ner - och de blev glada och sa ja. Så nu är hon där. Olyckligt jamande under deras säng. Stackars, stackars lilla katt. Det här får nog bli sista gången vi reser någonstans. Typ.

Svåra beslut

Man kan ju grubbla ihjäl sig över mindre: industrigröt (som de säger på BVC) eller hemmagjord?

Industrigröten är vitaminberikad men innehåller å andra sidan palmolja och annat som man kanske vill undvika.

Inte för att hon är intresserad av så mycket annat än gurkbitar och smörgåsrån just nu.

Lördag: sjukling

Torsdagen var en lång dag för både Nour och mig med föräldrakafé, föräldraträff på BVC och slutligen vaccination. På kvällen fick Nour feber och har inte riktigt piggnat till förrän idag.



I övrigt har veckan varit toppenfin. Nour har varit på ett strålande humör, vi har fått besök av både Lotta och Saffa, firat lucia med tända ljus och gjort egen julskinka.

BVC x 8

Åttonde besöket på BVC när Nour är fem månader och tre veckor gammal.
Nu väger hon 7315 g (+ 555 g) och är 67 centimeter lång (+2 cm).
Huvudomfång 43 cm (+ 1 cm). Allt är normalt. Hon fick också sin andra vaccination idag och var väldigt tapper. Själv har jag tappat fyra kilo och är tillbaka på min inskrivningsvikt. Firade med att äta lite äppelpaj.

Go tös

Nya konster

På flygplanet var det en kvinna som påpekade att barn är precis som eldar eller som havet, man kan bli sittande hur länge som helst och bara titta. Hon hade helt rätt. Det är något alldeles hypnotiserande med barn, att se hur de upptäcker världen, undersöker och lär sig något nytt. Som att äta ett kex. Jag kan bli löjligt rörd över de där små fingrarna som försöker samarbeta för att få kexet till munnen. Hur duktig som helst.




Just nu händer det så mycket nytt med Nour. Till exempel har hon lärt sig att vika in läpparna som en förnöjd liten gumma när hon ler. Många charmpoäng på det.




Sitter bra gör hon också. I alla fall så länge hon inte nyser. Eller får syn på katten.




På eftermiddagarna händer det att hon går på café med Lotta. Nour brukar ha mycket att berätta.

Kommunikation

Morgon. Jag sitter framför datorn. Nour sitter på golvet och läser/äter en bok på tyska om djur och deras barn. Kattmadam kommer in då och då för att titta till oss men går ut när Nour skriker åt henne. Av glädje. Men det förstår ju inte katten. Eller så är det precis det hon gör men skiter i vilket.

Måndag:

Besök hemma hos Ida och Gordon. Vi som hade tänder fick ugnsbakad lax och rotsaker medan de tandlösa fick dela på en banan. Alla nöjda och glada.

Några bilder från Luleåresan

Johannes försöker vinka av oss på Landvetter utan att lyckas. Vi följer med honom hem igen. Dagen därpå går det bättre. Den gången är det Saffa som är snäll och följer med oss.



En glad morbror Mattias.



Emma introducerar kaffe för Nour.



Nygamla leksaker att smaka på hemma hos mormor.



Köttbullar, en väldigt god tradition.



Morfar och Nour testar den nya vagnen.



På visit i sommarstugan.

Ny frihet

Att sitta upp och leka med sina leksaker är tydligen tusen gånger roligare än att ligga ner och leka. På morgonen sätter jag Nour i hennes spjälsäng med en kudde bakom ryggen och ett urval leksaker framför henne. En kvart går, tjugo minuter, en halvtimme... Jag hinner koka te, klä på mig, städa upp, kolla mail. Nästan som om hon har flyttat hemifrån.

Janke

I Tyskland har Nour fått en ny och tjusig kusin som ska heta Janke. (Hennes blogg hittar ni här.) Stort grattis från oss!

Nästa vecka åker vi dit för att hälsa på och för att fira jul och nyår!

På film

Premiär på YouTube. Lyckades inte rotera filmen men den går ju att se ändå.

Varsågoda, Nour gnager på en gurkbit:

Luleåabstinens

Vilket äventyr det är att resa med barn. På grund av blåsten kom vi inte iväg förrän ett dygn senare. Själva flygresan gick bra. Nour försökte glatt smaka på allt och alla hon såg och somnade sedan. Allt köande på grund av inställda flyg var dock inte lika populärt.

Resan hem gick också bra även om både Nour och jag var ganska slut efteråt. Tur att det finns så många snälla och hjälpsamma människor.

I Göteborg var det snö och hemma i lägenheten blev Nour glad att se katten igen. He he he. Och alla fina lampor. Hee hee! Men gladast ändå blev hon när jag slog igång datorn och Skype. Fem månader gammal och hon har redan lärt sig att människorna hon älskar stundvis finns inne i den där skärmen.

Att komma hem kändes faktiskt riktigt tomt. Uppe i Luleå hade vi människor omkring oss hela tiden och blev så väl omhändertagna. Inte helt lätt att ställa om och koppla på den där energin som krävs för att ta sig igenom hela dagen.

Fritidsintressen

Fem månader gammal och Nour sysselsätter sig gärna med att smaka på allt hon kommer över: väggar, lampor, kattsvansar, strumpor... den andra bebisen i spegeln. Helst ligger hon naken så att hon kan röra sig obehindrat. Hon kan vända sig från rygg till mage och åla sig framåt, även om hon tycker att det går frustrerande långsamt. Hon utforskar sin egen röst, gör pruttljud, il-skriker, morrar och skrattar. Titt-ut lekar är roliga och att busa med mamma och pappa.


Älskade unge.

Fredag:

Emma kom och hälsade på och Nour började gråta som aldrig förr. Plötsligt var det tydligen väldigt skrämmande med nya ansikten. Sen gick det över och vi förvandlade köket till en julgodisfabrik: mozartkulor, gräddkola, mandelmassakatastrofer och någon slags fudge. Imorgon ska här tvättas och packas. På söndag tar jag och Nour flyget upp till Luleå!

Torsdag: föräldrakafé

Det artar sig. Den här gången var Nour inte det enda barnet på föräldrakaféet. Gordon kom också dit tillsammans med sin mamma Ida. Trevligt trevligt.

Onsdag:

Tvättstuga på förmiddagen och konstmuseum på eftermiddagen. Nour jublade av entusiasm.

Tisdag:

Studiebesök på biblioteket med föräldragruppen. Alltid spännande att träffa andra barn.

Måndag: lussekatter

Gick en promenad med Nour där hon protesterade större delen av sträckan och bara var nöjd så länge hon fick stå upp i vagnen eller bli buren. Vi hittade en gunga och sedan en affär som sålde saffran.

Presenter och paket

Julen närmar sig och vi har diskuterat prylar, födelsedagar, barn och julaftnar.

Jag och Johannes har aldrig köpt presenter till varandra. Det är skönt att slippa, att inte behöva stressa runt i affärerna efter en present man inte riktigt vet hur den ska se ut. Vi köper de saker vi behöver när vi behöver dem, unnar oss konserter istället, att gå ut och äta, sådant som vi blir glada av.

Sedan Nour föddes har vi fått mängder med fina presenter som har gjort oss glada, hemgjorda och personliga paket från hjärtat.

Men det finns också en baksida med allt.

Alla presenter passar inte, en del blir liggande, inte för att vi inte tycker om dem utan för att det är i fel storlek under fel säsong etc. Och det känns onödigt. Någons tid, energi och pengar som inte kommer till användning. Jordens resurser.

Vi skulle därför önska att Nour inte får några presenter "bara för att". När hon blir äldre kommer vi med all säkerhet tvingas tänka om men just nu skulle vi bli mycket gladare om ni hellre la pengarna på att till exempel komma och hälsa på eller unnade er själva något som gör er glad.

God jul på förhand!

♥

Söndag: baddag

Babysim på Valhallabadet. Hur mysigt som helst. Småstressigt och svettigt, men mysigt.

Lördag: julen inleds

Ommöblering. Vintervarianten. Vi flyttade undan soffan från elementet för att få värmen att cirkulera lite bättre. I rena farten hängde vi upp julstjärnan och julgardinerna också.

Fredag:

Mötte Saffa för en trevlig lunch på den turkiska restaurangen Sofra på Danska vägen. Nour åt en pappersservett och jag lammfärsspett. Väldigt god mat till ett bra pris. Går gärna dit fler gånger. På kvällen åkte Johannes iväg för att äta julbord med arbetskamraterna. Jag stannade hemma, gjorde varma mackor och såg på teve.

Torsdag:

För tredje torsdagen i rad gick vi till Nours och mitt privata föräldrakafé. Jag är fortfarande den enda föräldern som går dit. Nour smakade på några nya saker (legoklossar, lastbilar, värdinnan Anna) och somnade sedan ganska snabbt. Jag fick te serverat och en trevlig pratstund. På vägen hem köpte jag sötpotatis och bananer och Nour fick prova att gunga.

Onsdag: tråkdag

Vissa dagar hamnar liksom i otakt. Jag känner mig som en väldigt oinspirerad och tråkig mamma och önskar mest att dagen ska ta slut så att jag kan börja om och göra rätt redan från början.

Planerna på att träffa Saffa och Marcella blev inställda och istället för att hitta på något annat gjorde jag och Nour ingenting. Eller ja. Vi åkte till Olskrokstorget och impulsköpte leksak och snuttekanin till Nour och en baddräkt till mig. Att shoppa tycker Nour inte direkt är höjdarroligt. Inte jag heller för den delen. Väl hemma igen gjorde vi jag lunch och sedan somnade Nour vid tre-tiden och tyckte inte att det var lönt att stiga upp förrän klockan fem följande morgon.

Tisdag: öppna förskolan

Jag är ganska folkskygg. Jag tycker det är läskigt med nya grupper, nya människor och sammanhang som jag inte riktigt är van vid. Öppna förskolan är läskigt. Därför var det väldigt skönt att jag kunde locka med mig trygga Ida och hennes son Gordon från föräldragruppen. Vi gick till den öppna förskolan i Skatås, var med på en del av sångstunden och satt sedan parkerade på lekmattan inne i värmestugan och drack kaffe, pratade och tittade på de andra barnen. Inte så läskigt som man kan tro.

Måndag: kommer tid kommer råd

Just nu ska allt smakas på.



När man är naken går det lättare att nå... och att snurra runt...



... för att sedan önska att man också kunde krypa, eller i alla fall åla sig framåt.

Mödravård

Och utflykten? Den på egen hand? Jo, jag kom iväg till slut och det var helt underbart att få sitta i lugn och ro och dricka en cappuccino (trots att jag har slutat dricka kaffe) och knapra på ett torrt wienerbröd. Försökte låta bli att tänka på Nour och satt istället och skrev.


Sedan kom två godingar och mötte mig.




Hela helgen har faktiskt varit toppenfin. Vi har lagat mat, busat och firat far med sockerkaka och varit och hej-då fikat med Lucia och Lottan.

Lördag:

Nyskurade golv, en nöjd och sovande Nour, hemmagjord pizza, film, te och världens mest underbara Johannes intill. Livet när det är som bäst!

Fredag:

På fredagar är Johannes ledig från jobbet och vi roar oss med att veckoplanera, handla, tvätta och städa. Typ. Det är i alla fall vår ambition. Nour är väldigt glad att alla är hemma och hon har inte riktigt tid att varken sova eller äta.

Solospel

Sedan Nour föddes har jag varit med henne i stort sett dygnet runt. Nu börjar hon få en del rutiner och äter inte var tjugonde minut längre. Dags för lite äventyr alltså. Imorgon ska hon och Johannes vara kvar ensam hemma medan jag går på café. Jag ska beställa en cappuccino, någon väldigt gräddig bakelse och kanske skriva några rader.

Framåtskridande

Jomen, det där med att ligga i vagn är ju väldigt populärt.

Torsdag: föräldracafé

Idag var vi på föräldracafé för andra gången. Det är bara jag och Nour som går dit. Ja, vi och de som ansvarar för träffarna, två trevliga människor som underhåller Nour och kokar te till mig. Lyx. Efteråt sken solen så vi gick vidare till den öppna förskolan i Skatås. Där gjorde man upp en eld och grillade korv och lekte med löv och lera och sotiga pinnar.

Söndag: Landet kontra staden

Var och hälsade på ett par vänner i Hindås och på vägen hem återkom vi till samma diskussion som vi haft länge nu: hur vill vi bo egentligen, och vart. När man kommer ut en bit utanför stan är det så självklart. Det där lugnet, det är ju det vi vill ha. En helt annan tystnad, en helt annan ro.

Sedan rullar bussen in i Göteborg igen och där finns allt ljus, varmt upplysta caféer, folk i rörelse, vännerna, möjligheterna och så börjar man tvivla igen.