Breaking news

Jaha, så plötsligt ställer han sig upp och står. Helt själv och utan att hålla i sig. En ovanligt harmonisk eftermiddag hemma där solen bryter fram och kastar långa skuggor genom lägenheten. Ganska precis sju månader gammal står han upp i mitten av rummet och gnager på ett munspel innan han lugnt sätter sig ner igen. Egentligen spelar det ju ingen roll. De där prestationerna. Samtidigt är det roligt när han lär sig något nytt.

Lillebror

Snart har han hunnit bli fyra månader gammal. En glad kille som gärna pratar, skrattskriker och dreglar med ett, eller fler, fingrar i munnen. Storasyster är stora idolen och hon får honom ofta att skratta, han följer med i hennes lekar och accepterar snällt att "nu vill han inte längre ha den här leksaken". Redan från början har han varit bra på att sova på natten och vaknar bara när han behöver byta blöja, rapa eller amma. På dagarna sover han för det mesta bara korta stunder. 

Samtal med en tvååring

En fantastisk känsla att kunna gå på café med sin dotter. Att sitta mitt emot varandra vid bordet och föra någon slags diskussion medan vi delar på en portion lasagne och dricker vatten med sugrör. Vi pratar om vad vi har gjort, vad vi ska göra och andra viktiga saker, som bajs - och glass.
- Simon äta dass.
- Det stämmer. Simon brukar äta glass.
- Freja äta dass.
- Freja också.
- E-nes mamma äta dass. Mommo äta dass. Tias äta dass. Emma äta dass. Alla.
En svepande rörelse med handen vid ordet "alla" och sedan ett prövande:
- Nä äta bajs.
- Nä bajs ska man inte äta.
- Usch.
- Ja usch.
- Pappa bajs.
- Ja pappa brukar också bajsa. Och mamma. Och mormor och morfar.
- Hund bajs. Alla.
- Alla.

Språket och viljan

För någon vecka sedan kom Nour in i "självständighetsåldern" då hon ville börja bestämma själv och göra vissa saker i sin egen takt.
- Näj! Mäj, öja.
"Min" är ett ord som prövas titt som tätt. Kiss och bajs avhandlas också flera gånger om dagen. Sedan är det roligt att hon har börjat kombinera olika ord som:
- Trasig, uppe, ner, aj, huvud, nej, nej...
En typ av mening och fullt begripligt.

Tjugoen månader

Den senaste tiden har det hänt mycket med Nours språkutveckling. Hon kombinerar ord på ett helt annat sätt och kan berätta vad hon vill. I det stora hela är hon inne i en väldigt skön period där hon är nöjd och glad för det mesta. Hon kan roa sig på egen hand, leker låtsaslekar, sjunger, skämtar och utvecklar sina relationer med andra. Jag är så väldigt stolt över henne och tycker det är roligt att få vara hennes mamma.

Liten rapportering

Det blir inte så mycket tid över sedan jag började jobba heltid. Vi växlar fortfarande och bor ömsom i centrum, på Mjölkudden och på Örnäset. Vi är på öppna förskolan och åker och badar på Hertsöns badhus. Det börjar bli ljusare ute vilket är underbart. 

Nour är i full gång med att öva upp sin grovmotorik och kroppsuppfattning. Hon lär sig fler och fler ord både på tyska och på svenska, (ris, försiktigt, docka, komma etc) och det händer att hon kombinerar dem. 
- Hallon.... gooo. 
Hon har börjat med låtsaslekar och Tigern är hennes absoluta favorit som hon bär omkring på, pussar, matar, ammar och vaggar. 

I februari åker vi till Göteborg för att tömma och städa ur lägenheten. Tyvärr kan vi inte stanna så länge som vi hade hoppats eftersom jag måste jobba, men vi planerar att åka ner till våren igen för att hinna umgås lite mer med alla dem som vi tyvärr måste lämna kvar. 

Jo, och i fotokursen fick jag godkänt. På måndag börjar jag läsa naturkunskap på gymnasienivå och på distans för att bli behörig att söka till sjuksköterska någon gång i framtiden om jag skulle vilja det. 

Cirkelträning

Just nu är Nour väldigt tillfreds med allt, i alla fall så länge jag befinner mig inom en halvmeters avstånd och har uppmärksamheten riktad mot henne. Utöver det kräver hon inte särskilt mycket. Hon klättrar på mig, pratar hela tiden (ta, da, ma, pa, fff...), pillar i hål, på skruvar, gångjärn och vill att jag ska göra som hon, slå saker mot varandra, skaka på dem. Jag blir bara mer och mer kär i den ungen för varje dag.

Framåt, uppåt

På öppna förskolan har Nour mycket mer tålamod med att ligga på mage, ta sig upp till knästående och försöka komma framåt. Inga sura miner överhuvudtaget. Idag lärde hon sig att ta sig upp från liggande till sittande. Bravo!