Att lägga Nour går bättre nu. Jag låter henne leka färdigt de kvällar hon behöver det. Om kvällsritualen inte är tillräcklig så lyfter jag över henne till spjälsängen där hon får riva ner några böcker, skramla med sina leksaker och öva karate med mjukistigern. Efter bara några minuter brukar hon vilja komma tillbaka till sängen och sedan går det bättre.
Fast lite upp och ner är det. Egentligen kanske det bara är jag som har accepterat att våra rutiner inte längre gäller. Ibland vägrar hon sova på hela dagen istället för både för- och eftermiddag som hon brukar. Tänker att det verkar vara någon slags självständighetsgrej, att hon vill bestämma själv när hon ska sova. Hon är också noga med att inte somna vid bröstet på kvällen utan släpper taget så att hon ligger själv när hon somnar. Ock ock, allt förändras. Ingenting är för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar