Måndag:

Tredje veckan som Nour är hemma med sin pappa om förmiddagarna. Det går bra. Ändå. En del gråt och ma-ma-ma-ramsor har det blivit, några hugg i hjärtat när jag ska cykla iväg på morgonen. Samtidigt är det ganska skönt att komma iväg och göra något annat i några timmar, tänka en sammanhängande tanke, få dricka kaffe i lugn och ro. Antar att det kommer att bli svårare när jag ska jobba på riktigt och inte kan vara lika flexibel. Idag kunde jag till exempel unna mig en timmes sovmorgon eftersom jag inte ville störa Törnrosan som sov med huvudet vilande mot min axel.