Klagosång

I perioder rullar det bara på utan att jag hinner stanna upp och reflektera. En tid nu har det mesta känts ganska motigt, mörkt och tjatigt och som om varje dag är något som mest ska klaras av. Har grubblat lite och kommit fram till att det är min arbetssituation som håller på att äta upp min livsglädje. Att inte veta från den ena dagen till den andra om jag ska jobba eller inte tar väldigt mycket energi och skapar mycket stress hos mig. Att hela tiden vara ny på en arbetsplats gör inte heller saken så mycket bättre.