Klotter

Man måste alltid fråga innan man börjar måla på någon annans tavla. Oavsett ålder. Den här gången kom jag undan med att det visst hade växt en blomma där över natten. Det accepterade hon med viss skepsism. Nästa gång kommer jag nog inte lika lindrigt undan. Kanske börjar hon göra detsamma och måla på mina alster. Inte mer än rätt i så fall. 

Förskolan

Jag är så glad att vi kunde vänta med att börja förskolan fram till nu. Allt har gått så bra. Nour har varit väldigt motiverad, glad över att få träffa andra barn och att få göra något på egen hand. Inga tårar. Inget dåligt samvete.

...

29 januari

Det börjar bli ljusare nu på dagarna. Efter att ha lämnat Nour på förskolan går jag en promenad, förbi vårt bostadsområde, genom den lilla skogsdungen, ner mot stranden. Det är så vilsamt att låta blicken vandra ut över isen och träden på andra sidan, på snön som faller. Känns som om jag inte har fått lyfta blicken på evigheter. Barn i knähöjd, leksaker, böcker och kläder som ska plockas upp. Instängd hemma. Det är skönt att komma ut, få röra på mig. Det är sällan jag möter någon. Ett vaket öga i vagnen. Två. En rödnypen näsa. Hej på dig. Joar accepterar vagnen när han får sitta upp och se sig omkring han också. Nöjd nu när han har lärt sig krypa, lite mer missnöjd över att han inte samtidigt lärde sig att gå, men han övar flitigt.