29 januari

Det börjar bli ljusare nu på dagarna. Efter att ha lämnat Nour på förskolan går jag en promenad, förbi vårt bostadsområde, genom den lilla skogsdungen, ner mot stranden. Det är så vilsamt att låta blicken vandra ut över isen och träden på andra sidan, på snön som faller. Känns som om jag inte har fått lyfta blicken på evigheter. Barn i knähöjd, leksaker, böcker och kläder som ska plockas upp. Instängd hemma. Det är skönt att komma ut, få röra på mig. Det är sällan jag möter någon. Ett vaket öga i vagnen. Två. En rödnypen näsa. Hej på dig. Joar accepterar vagnen när han får sitta upp och se sig omkring han också. Nöjd nu när han har lärt sig krypa, lite mer missnöjd över att han inte samtidigt lärde sig att gå, men han övar flitigt.