Fart

Någonstans väntade jag mig att det där Kaoset skulle anlända ungefär samtidigt som Joar föddes. Det gjorde det ju inte, dårå. Jag tror att det börjar ungefär nu. Joar är sällan kvar där man lämnade honom utan reser sig mot allt som kommer i hans väg och står och svajar för sig själv med tungan utanför munnen i stor koncentration. Strålande glad och belåten med sin nyvunna vy. Samtidigt deklarerar Nour lugnt: men jag vill inte, till ungefär allt man säger. 

(Mössan är på även inomhus. Fungerar bra vid fritt fall.)