Syskonen

Joar sitter och gråter i sin stol och Nour smiter undan, in i vardagsrummet. Det är inte alltid som jag hinner se vad det är som händer.
- Vad gjorde du Nour?
- Jag slog honom och han skrik och skrik och skrik...
- Jaha.
Sedan kommer hon tillbaka och klappar på honom, sjunger och säger: Hur är det Jojar, snart blir det bättre. 
Hon blir glad av att se honom och han av henne. Det finns inget bättre än när de skrattar tillsammans. Ibland vill de slippa varandra. Såklart. Det är väl så det ska vara. Syskon. Man får lära sig att dela och visa hänsyn. Högt och lågt. Jag hoppas de kommer fortsätta ha roligt tillsammans, vara goda vänner och finnas där för varandra.