I avvaktan

Angående förskolan så tog vi lite extra betänketid och diskuterade saken under helgen. Vi bestämde oss för att ändå vänta ett tag till och istället fortsätta att utnyttja familj och vänner så mycket vi bara vågar. Sen får vi se hur det går. 

Att sia framtiden

Alla dessa beslut. Nu fick vi ett nytt erbjudande om föreskoleplats på en Montessoriförskola från och med augusti trots att vi inte har sökt förrän senare under hösten. I augsti får vi vårt andra barn och jag vill att hela familjen ska hinna landa i det först innan vi ger oss in i nästa förändring. Jag vill inte att Nour ska känna att vi lämna bort henne medan lillsyskonet får stanna hemma. Vi har tid tills imorgon att bestämma oss.

Att lämna

Jag tycker verkligen inte om att behöva lämna Nour på förskolan. Det är en bra avdelning med bra fröknar och fortfarande en ganska liten barngrupp som alla är snälla och välkomnande men jag tycker ändå att Nour är för liten. Tanken med att låta henne börja på förskolan var att jag skulle kunna få lite avlastning i slutet av min graviditet och att hon inte skulle behöva börja på förskolan precis när hon hade fått ett syskon, men som det verkar nu kommer den här avdelningen ändå att stänga till sommaren. Hittills har hon tyckt väldigt mycket om att gå dit så vi får väl vänta lite och se hur hon kommer att trivas. 

Förändringar

Många känslor i omlopp just nu. Har inte riktigt haft tid att känna efter och att få smälta det faktum att vi faktiskt har flyttat från Göteborg, det som varit mitt hem i tio års tid. Här i Luleå har vi hunnit gå på lägenhetsvisning och funderar på att lägga ett bud. Vi har också bestämt oss för att tacka ja till ett erbjudande om förskola för Nour och just nu vet jag inte riktigt hur jag ska kunna klara av att lämna henne där utan att själv bryta ihop.