Vaknade halv sju av en Nour som inte ville äta, inte ligga, inte sitta, inte leka, inte sova. Halv sju är inte min favorittid på dygnet och det slutade med att vi grät båda två. Men, efter det blev dagen bättre. Vi sov till Kommissarie Winter, tog en solig promenad till biblioteket och sedan vidare till första mötet med föräldragruppen där vi helt enligt planen diskuterade bajskonsistenser och sovrutiner.
2 kommentarer:
Hon längtade ju till Luleå.
Till mormor, morbror morfar och alla andra släktingar.
Fattar du inte dé....
Ne, jag kan ju vara lite trög ibland :)
Skicka en kommentar