Luleåabstinens

Vilket äventyr det är att resa med barn. På grund av blåsten kom vi inte iväg förrän ett dygn senare. Själva flygresan gick bra. Nour försökte glatt smaka på allt och alla hon såg och somnade sedan. Allt köande på grund av inställda flyg var dock inte lika populärt.

Resan hem gick också bra även om både Nour och jag var ganska slut efteråt. Tur att det finns så många snälla och hjälpsamma människor.

I Göteborg var det snö och hemma i lägenheten blev Nour glad att se katten igen. He he he. Och alla fina lampor. Hee hee! Men gladast ändå blev hon när jag slog igång datorn och Skype. Fem månader gammal och hon har redan lärt sig att människorna hon älskar stundvis finns inne i den där skärmen.

Att komma hem kändes faktiskt riktigt tomt. Uppe i Luleå hade vi människor omkring oss hela tiden och blev så väl omhändertagna. Inte helt lätt att ställa om och koppla på den där energin som krävs för att ta sig igenom hela dagen.