Att bli förälder

Det är en omvälvande upplevelse att få barn. Så här i efterhand kan jag känna att det har varit ett tungt år. Helt fantastiskt, förstås. Men också tungt. Graviditeten. Förlossningen. Den allra första tiden när allt var nytt och Nour skrek på eftermiddagarna, kvällarna, nätterna och vi inte visste hur vi skulle få henne nöjd igen. Hur trötta vi var. Känsliga. Med allt liksom på utsidan. Sedan kom hösten och de där oändliga dagarna när Johannes hade börjat jobba igen och jag satt hemma och bara väntade på att han skulle komma hem igen. Desperata kvällspromenader utomhus med tårarna rinnande och en vilt protesterande Nour i bärsjalen. Det har varit ensamt på många olika sätt. Vi fick barn och så tappade vi varandra lite grann. Tappade vänner. Oss själva. Nu har det börjat vända och bli roligt igen. Sommaren är snart här. Vi skrattar mer. Pratar och orkar mer. Har lärt oss ofantligt mycket.