Akta mamma! Halkigt!

På morgonen väljer Nour ut något som hon vill ta med till förskolan. Ett skohorn. Våran köksduk. En tomteluva. Ibland bara en hel del attityd.

Daglig dos av hjärtsnörp

Knivar. Eluttag. Klinkers. Kringdrällande plastpåsar och småprylar att stoppa i munnen. Trött och disträ mamma i kombination omtänksam storasyster som vill öva sig på att bära. Vissa lever mer farligt än andra.

...

Midsommar nästa

Och sen rätt vad det är så skiner solen. Termometern visar på tre plusgrader och det finns tillräckligt med snö för att bygga vidare på snöborgen. En av föräldraledighetens bättre dagar. 

...

Lördag

Har känt mig vissen de senaste dagarna. Trött, nära till tårar och med kort tålamod. Kanske vårlängtan. Vitaminbrist? Ska försöka lata mig så mycket det bara går den här helgen. Låta Johannes ta diskussionerna om varför det inte är en så bra idé att kavla ut ketchupen på pizzan.

...

¿porqué no?

Så har vi nått nästa utvecklingsfas.
- Kom ska vi äta.
- Varför?

Sömn

Att gå och lägga sig klockan sju är faktiskt inte så dumt. Inte så dumt alls.

Måndag

Vissa dagar alltså. Överkokt potatis, gråtande son och fiskpinnar som samtliga har tappat sin panering. En skål med ärtor som Nour har hällt ut i vasken med motiveringen att hon "ville göra så här": *gnider ärtorna mellan händerna som om de var tvål*. Förhoppningsvis kommer det en ny dag imorgon. Börja om och göra bättre.
 

...

Kontraster

För att utmana mig själv och se världen lite annorlunda har jag låtit kameran varit inställd på att ta svartvita bilder. Istället för färg har jag fått ta hänsyn till bildens uppbyggnad på ett annat sätt, på ljus och dolda linjer. 

Syskonen

Joar sitter och gråter i sin stol och Nour smiter undan, in i vardagsrummet. Det är inte alltid som jag hinner se vad det är som händer.
- Vad gjorde du Nour?
- Jag slog honom och han skrik och skrik och skrik...
- Jaha.
Sedan kommer hon tillbaka och klappar på honom, sjunger och säger: Hur är det Jojar, snart blir det bättre. 
Hon blir glad av att se honom och han av henne. Det finns inget bättre än när de skrattar tillsammans. Ibland vill de slippa varandra. Såklart. Det är väl så det ska vara. Syskon. Man får lära sig att dela och visa hänsyn. Högt och lågt. Jag hoppas de kommer fortsätta ha roligt tillsammans, vara goda vänner och finnas där för varandra. 

 

Ny konstform

Limma är skoj. Klistermärke på bokmärke på pappersbit på paljett på bokmärke på klistermärke. Allt ovanpå varandra. Pyramidlimning.

Mera grönt... och gult å rött

Att äta vegetariskt får mig verkligen att må bra i både kropp och själ. Just nu hämtar jag mycket inspiration från bloggen lilla Matdériven. Vacker och färgrik mat med smaker som gör mig glad.

Kvällskurs

När det är läggdags tycker Joar om att somna i min famn. Jag tillbringar alltså en del tid i soffan och tänkte att jag skulle passa på att lära mig Illustrator genom att köpa en månads medlemskap på moderskeppet.se för att kunna se en av deras kurser. Nu när jag har börjat inser jag att jag nog redan kunde en hel del men lär mig förstås mycket också. Roligt är det och skönt att kunna göra något för mig själv igen. Kanske jag får tid att datorisera mina teckningar sen.

En, sju, tio, noll, elva

- Mamma, Joar är tre grader.

Tre grader och ett halvt år idag. Väldigt mycket älskad. Grattis på halvårsdagen!

Vår dotter Rod Stewart

Helg. Söndag. Vi har kommit hem sent efter att ha varit hos en av grannfamiljerna och lekt. Golven är dammsugna och avtorkade. Kvällsmaten undanplockad men disken står kvar. Nour somnade i sin säng med huvudet tätt intill mitt. Blinka lilla stjärna. "Mamma, jag sover och du sjunger." 

Snö ute sol inne

...

Fart

Någonstans väntade jag mig att det där Kaoset skulle anlända ungefär samtidigt som Joar föddes. Det gjorde det ju inte, dårå. Jag tror att det börjar ungefär nu. Joar är sällan kvar där man lämnade honom utan reser sig mot allt som kommer i hans väg och står och svajar för sig själv med tungan utanför munnen i stor koncentration. Strålande glad och belåten med sin nyvunna vy. Samtidigt deklarerar Nour lugnt: men jag vill inte, till ungefär allt man säger. 

(Mössan är på även inomhus. Fungerar bra vid fritt fall.) 

Kurragömma

Jag

Jag har börjat få lite mer tid över för mig själv. I första hand har jag prioriterat att röra på mig. Promenader och sedan en kvarts träning hemma varje dag. Välbehövligt och viktigt att få lite styrka igen i kroppen efter graviditeten. Lite har jag hunnit rita också. Tuschpenna och papper. Lätt att ta fram och lätt att lägga ifrån sig när det behövs. Snart blir det kanske tid även för lite färg. Längtar och planerar. 

Klokare med åren

Alltså det här med vinter och snö. Med täckbyxor, vinterskor, mössa och vantar är det trots allt inte så dumt. Som Johannes säger: Vissa lär sig, andra fryser.

Samtal inifrån en garderob

- Sen kommer mojta.
- Sa du morfar eller monster?
- Mojta. Imorgon kommer han.
- Nä, inte imorgon.
- En annan dag. Till sommaren, då kommer han.
- Jag tror nog att han kommer innan dess.
- Till våren, då kommer han.
- Det gör han.
- När det blir jul igen.

Akta mamma, det är halkigt!

Det är underbart när barnen klarar av att göra nya saker som de inte har klarat av förut. Vardagssaker som att skala en mandarin själv och sedan kastat skalet i komposten. Jag blir så stolt. För att hon kan. För att hon blir större. För att hon iakttar hur vi gör och härmar. Jag försöker att lägga band på mig och inte berömma henne för mycket, inte när hon gör sådana saker som jag vill ska vara självklarheter, sådant som man gör när man är en del av en familj.