Skolstart

Jag har liksom önskat att jag inte skulle komma in eftersom jag tänkte att det skulle bli så svårt att tacka nej. Nu har jag kommit in och det var väldigt lätt att tacka ja. Mediedesign till hösten alltså! Så roligt så!

Effektivt måleri

Provade att måla klart en tavla i Photoshop och gjorde sedan en animation av den. Försöker avgöra vilken version jag tycker om bäst. Hypnotiserande.

Att välja

Jag funderar väldigt mycket på hur det ska bli till hösten och vilken utbildning jag ska gå. Konstskolan tror jag att jag skulle trivas väldigt bra på. Nackdelen med den utbildningen är att jag förmodligen inte får något bättre jobb efteråt än jag kan få nu. (Om jag nu inte lyckas etablera mig som konstnär förstås!)

Mediedesignutbildningen skulle jag också trivas på men den verkar lite skrämmande eftersom jag tror att man måste prata mycket inför andra och hävda sig. Inte min starka sida. Långa dagar blir det också med pendlingen (hur ska jag kunna klara mig utan minstingen så länge?) Å andra sidan får jag en högskoleutbildning och har större chans att få jobb efteråt. Vilket ju (får jag påminna mig själv om) faktiskt är själva meningen med att utbilda mig.

Att läsa till socionom tror jag är ett säkert kort vad gäller arbetsmöjligheter. Intressant att studera till men förmodligen inte ett framtida yrke där jag kommer hem på kvällarna full med livslust och energi (?)

Hjärta eller hjärna. Förnuft eller känsla. Jag vill ju ha ett jobb. Ett bra jobb som jag trivs med. Jag vill njuta av livet. Ta tillvara på det medan jag kan, osv...

Imorgon får jag veta om jag har blivit antagen eller inte. Gah!

...

Tjoho!

Tycker dagarna är så där lite extra intensiva just nu, igen. Det har varit mycket mamma, mamma, mamma från den äldre samtidigt som den yngre tar tag i pekfingret och drar - antingen tills jag följer med eller tills han tappar taget och trillar omkull. Dags alltså att låta alla "måsten" vänta och sätta sig ner och vara lite mer närvarande.

Gammal skåpmat

Dammade av arkiven häromdagen och hittade bilderna till den musiksaga som jag och Nina W- Häggner illustrerade tillsammans. Synd att det aldrig blev något av det projektet.

Oskyldig

Joar börjar gråta. Nour kommer in i rummet och ser ingående på mig.
- Men mamma, vad gjorde du med han?
Inser att jag måste försöka sluta skylla på Nour så fort Joar blir ledsen och skriker. Kändes inte bra att bli orättvist anklagad.

Landet

Vi la bud på det där huset vi hittade med buckliga fönster, vinbärsbuskar och bagarstuga. Budade, väntade, hoppades och räknade. Fantiserade om att plantera potatis och insupa lugnet. Huset blev inte vårt men den där huslängtan fick ny fart igen. I väntan på det egna huset flyttar vi idag ut till goda vänners hus några dagar medan de i sin tur åker till Frankrike. Alla nöjda och glad. Vi får passa hönorna och hoppa studsmatta, de får bada och äta croissanter.

Utvecklingssprång

Trettiofem år gammal. Halvvägs till sjuttio. Jag har börjat använda täckbyxor och varma vantar när det är riktigt kallt ute. Jag har börjat tycka att ett städat hem är närapå en religiös upplevelse och jag googlar hemmaodling på kvällarna. Plötsligt uppskattar jag pepparrot och matjessill. Väntar med spänning på vad som ska hända härnäst. Grattis mig själv på födelsedagen!

Spegel, spegel på väggen där...

Förr i tiden kunde jag knappt förmå mig att springa iväg till affären och köpa mjölk utan att behöva byta kläder och stå alldeles för länge framför spegeln. Jag hade svårt att känna att jag dög som jag var. Nu har jag blivit bättre på att strunta i sådant men kan ibland falla tillbaka i gamla tankebanor när folk runtomkring är snabba med att kommentera mina kläder eller på annat sätt göra mig uppmärksam på hur jag ser ut.
När det handlar om mina barn önskar jag att inte de heller ska behöva känna sig bedömda eller fundera på ifall det de har på sig är tillräckligt fint eller inte. Jag önskar att de ska känna att de gör folk glada bara genom att vara just de personer de är och inte på grund av en någon glittrig tröja eller nya skor. Eller gammalt avskavt nagellack, för den delen... även om det är ganska rart när ungen sitter bakåtvänt på spårvagnen, håller upp sina händer och tyst stirrar ut det unga paret bakom oss i väntan på att de ska uppmärksamma hennes naglar.

Klokare med åren