Himlen är oskyldigt blå

Den här låten är med på den skiva som alla som föder barn i Göteborg får. Vi lyssnade på den när vi precis hade kommit hem från BB med Nour inlindad i Johannes munkjacka. En varm sommareftermiddag där vi öppnade alla fönster, packade upp och plockade undan det som blivit kvar efter natten hemma med alla värkar. Satt stilla och bara såg på henne. Vår dotter, som hela tiden funnits inuti mig. En liten skör, närapå genomskinlig människa med stora, vidöppna ögon, tunna händer och fingrar som långsamt rörde sig, sökte av. Det går inte att förbereda sig för den kärleken. En underbar sak att vara med om, att gå igenom tillsammans.
Låten får oss fortfarande att bli rörda till tårar.