Hemma igen

Nu har morfar åkt och vi har flyttat hem igen efter husvaktandet. Ska lägga ut lite bilder så snart jag får tid.

Ett år idag, hipp hipp hurra!

O-fa

Nu är snart Nours morfar här och ska hälsa på i några dagar. Jippi! Och så ska vi få vara husvakter åt familjen på K-gatan, fira midsommar och Nours ettårsdag. Kommer bli en finfin vecka.



Bild från förra resan upp till Luleå.



Antistökaktion

Det är oftast smått kaotiskt här hemma. Det är konstant fläckar på bord, golv, skåpluckor. Katthår, barnkläder, leksaker och andra saker ligger överallt. Jag försöker ta det med ro och tänka att jag hellre vill minnas att jag lekte med Nour istället för att jag stressade runt och städade. Johannes är dock av en helt annan kaliber. Medan jag var iväg på ett fyrtiofemminuters spinningpass hann han laga mat till både sig och Nour, äta, torka upp, diska, skrubba barnstolen fri från ingrodd mat och vika kläder. Nour gick omkring nöjd och pratade med en leksak. Jag är fortfarande förstummad och borde definitivt gå oftare på spinning.

Gunga!

Generösa människor

Än så länge har vi inte behövt köpa ett enda plagg till Nour. Ulrika kommer regelbundet med Simon och Frejas urvuxna kläder. Klädpaket och arvegods har kommit från både Aschendorf och Luleå. Häromdagen fick vi en hel påse full med jackor, regnkläder och vardagskläder från en av mammorna på lekplatsen. Hur snällt som helst.

Queen Nour Elisabeth Royal Highness of Nourland

Det är så roligt att Nour blir mer och mer en egen individ med egen personlighet. Snart ett år gammal och styr det mesta med järnhand här hemma. Hon får för det mesta allt hon vill ha.





Torsdag:

Trött idag trots att jag somnade samtidigt som Nour igår. Vi hade en heldag tillsammans eftersom Johannes blev tvungen att jobba över. Sparkade fotboll, kände på sanden, badade i badbaljan, klättrade i trappor och stökade ner. Idag är det molnigt så jag får se vad vi hittar på. Just nu sover hon. Funderar på att ta med en bok och göra henne sällskap.

Sista torsdagsträffen

Jag, Nour och Inga har träffats nästan varje torsdag i ganska många månader nu. Förra torsdagen var dock sista gången. Vi passade på att ha lite avslutningsfika och kommer förhoppningsvis hålla kontakten ändå. För mig har det betytt mycket att kunna gå dit och Inga har varit underbar som har lånat böcker, tagit med stenciler, leksaker, fika och mat. Guld.

Inga och Nour.



På Knuten.



Inför konstutställningen

Det var en del att förbereda inför konstutställningar. Som tur var hade jag ett utmärkt sällskap som hjälpte till med både det ena och det andra.

Vikten av att få sträcka på benen

Förut gick det ganska bra att vara hemma stora delar av dagen men nu känns det som om Nour behöver mer utrymme. Vi försöker att ta oss ut både förmiddagar och eftermiddagar. Nour går själv uppför alla trappor, hittar helt på egen hand till lekplatsen och är tjenis med de flesta, både folk, hundar och fåglar.

Nationaldagen

Som planerat tog vi oss iväg till Slottsskogen på nationaldagen för att lyssna till Göteborgs symfoniker. På en filt hittade vi Cecilia med familj och deras släkt och vänner. Nour njöt till fullo av musiken, uppmärksamheten och alla applåder.

Tisdag:

En sådan där dag när jag tar med kaffetermosen till lekplatsen bara för att upptäcka att jag har lämnat locket kvar på köksbordet.

Måndag: en liten uppdatering

Loppisen gick bra i lördags. Jag hade grannen Lotta som hjälp, hon sålde både mina och sina egna saker. Fint väder och många bekanta. Konstutställningen hängde där den hängde och skötte sig bra på egen hand. Igår var jag och fikade med Saffa medan Johannes tog med Nour till stadsmuséet. Idag har vi skypat med Nours farmor och farfar. Nour verkade väldigt glad över att se dem igen.

Nya läggrutiner

För tredje kvällen i rad är det Johannes som lägger Nour. En del gråt och protester har det blivit men inte så illa ändå. Idag blev det tyst efter fem minuter och igår sov hon dessutom hela natten utan att amma förrän på morgonen.

Tisdag:

Ikväll har jag varit och hängt upp och signerat mina tavlor på Knuten. Alltid lika spännande att se dem i en ny miljö. På lördag är det parkloppis utanför Knutens lokaler med 35 (?) anmälda försäljare så det blir nog en hel del folk om bara regnet håller sig borta.

Nationaldag imorgon. Jag, Johannes och Nour planerar att åka till Slottsskogen för att lyssna till Göteborgs symfoniker. En omtyckt årlig tradition.

Foto: gso.se

Konstblogg

I samband med att jag anmälde mig till konstrundan passade jag också på att göra en konstblogg för att kunna visa vem jag är och vad jag gör. Har än så länge bara lagt ut foton av några målningar, kanske lägger upp några illustrationer och foton också vad det lider. 

Bloggen hittar ni här.

Stadstur

Gröna drinkar

Testade det här med gröna drinkar och det var inte så dumt ändå. Nyttigt och energigivande. (Googla gärna.) Provade att mixa en påse bladspenat med en handfull dadlar, en banan, två små ekologiska citroner, någon deciliter havremjölk och en gnutta kanel. Hur gott som helst!

Testade även det där med sockerkaka (igen) och det var inte så dumt det heller.

200 g smält smör
2 st ägg
3 dl strösocker
2 tsk bakpulver
1.5 dl mjölk
4 dl vetemjöl
(Eventuellt ett paket saffran om man vill.)

Vispa ägg och socker fluffigt och sedan i med resten. Smörj och bröa en rund form, ca 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 45 minuter. Enjoy!

Att bli förälder

Det är en omvälvande upplevelse att få barn. Så här i efterhand kan jag känna att det har varit ett tungt år. Helt fantastiskt, förstås. Men också tungt. Graviditeten. Förlossningen. Den allra första tiden när allt var nytt och Nour skrek på eftermiddagarna, kvällarna, nätterna och vi inte visste hur vi skulle få henne nöjd igen. Hur trötta vi var. Känsliga. Med allt liksom på utsidan. Sedan kom hösten och de där oändliga dagarna när Johannes hade börjat jobba igen och jag satt hemma och bara väntade på att han skulle komma hem igen. Desperata kvällspromenader utomhus med tårarna rinnande och en vilt protesterande Nour i bärsjalen. Det har varit ensamt på många olika sätt. Vi fick barn och så tappade vi varandra lite grann. Tappade vänner. Oss själva. Nu har det börjat vända och bli roligt igen. Sommaren är snart här. Vi skrattar mer. Pratar och orkar mer. Har lärt oss ofantligt mycket.

Konstrunda

Har anmält mig till årets konstrunda här i stadsdelen. Fast redan nu till veckan kommer jag att hänga upp mina tavlor på frivlligcentralen Knuten tillsammans med några andra från målerigruppen. Lördag den nionde är det nämligen någon slags kulturdag med parkloppis, musik och öppna dörrar lite överallt.

Kamrat Kent

Sedan jag fick barn kan jag inte direkt påstå att jag har varit någon särskilt god vän. Jag har sällan tid att höra av mig och när jag väl gör det brukar större delen av hjärnan vara inställd på Nour. Därför är det extra trevligt att få besök och kunna umgås under lite längre tid. Kent känner jag sedan socionomtiden i Umeå och det är alltid lika avslappnat och familjärt att ha honom här. Vi njöt av några soliga dagar, fika i trädgården och på café, brunch på stan och schlagerkväll framför teven.

I en trädgård nära oss

Tänk så mycket lättare det blir att träffas bara för att det är sol och lite värme. Förra helgen hamnade vi på Kärralundsgatan igen och hälsade på Jens Kristian, Cecilia, Isak och Simon. Underbara människor! Med oss hem fick vi två små basilikaplantor.

Liten blir stor

Ibland, särskilt när Nour träffar andra, mycket yngre barn, kan jag tycka att hon har blivit så stor. I andra sammanhang tycker jag precis tvärtom.