Skorna, nästan lika viktiga som bollen

Det är roligt att Nour har börjat kommunicera mer. Hon plockar fram skorna och pekar på dörren när hon vill gå ut. Hon vinkar hej då när hon vill gå hem eller att någon annan ska gå hem. Hon har lärt sig att säga vatten, ute, fågel, hund, katten (ja, i alla fall vi föräldrar förstår vad det är hon säger) och hon klappar händer, stampar och skriker när man ber henne. Hon sjunger med i sånger med mycket ompa-ompa i och kan rörelserna till imse vimse. Och vi är såklart löjligt stolta över minsta lilla framsteg.