So far so good

Nu har vi bott här i Luleå i ganska exakt två månader. Vi bor hemma hos pappa men hälsar på hos mamma nästan varje dag. Nour stormtrivs och uppskattar att kunna knyta nära kontakter även med andra människor. Hon tycker om att vara ute i morfars stuga, titta på youtube, bära omkring på mormors tomma kaffeburkar i plåt och skramla med dem, klappa katterna, sortera saker, dansa.

Det svåra har varit att hon och jag inte längre umgås på samma sätt. Mer svårt för mig kanske än för henne. Jag saknar henne och de sista dagarna har jag inte kunnat hålla mig från att tillbringa mer tid med henne igen.