Det ljuva livet

Johannes har semester den här veckan och vi gör vårt bästa för att ta tillvara på tiden.

Söndag:

Men nu är det baske mig tänder på gång! På riktigt. Två styckna i underkäken. Det förklarar varför hon har varit lite arg av och till de senaste dagarna.

Och så har Johannes lärt henne att headbanga. Och hon själv har lärt sig att låtsasnysa för att vi ska utbrista i ett prosit! eller Gesundheit! Blir så glad av den ungen.

Torsdag:

Har dammsugit, skurat, burit ut sopor och placerat föremål x på plats a för att sedan flytta den vidare till plats b osv. Har handlat på lilldyrbutiken och passat på att köpa plockgodis och kakor. Vi ska få främmande så då gäller det att passa på. Kent kommer med tåget från Uppsala och ska stanna några dagar. Antar att det inte blir så mycket bloggat under den tiden. Trevlig helg på er!

Onsdag:

Jomenvisst! Det är fortfarande sommar här i Göteborg. Vi har träffat Lotta och bästa Emma och så har vi gungat och ätit sand och gungat lite till. Nour har börjat "prata" en hel del och pekar och vill veta vad saker och ting heter. Och så sjunger hon med i vissa låtar. Imorgon fyller hon elva månader! Det ska vi fira med att gunga lite extra.

Måndag:

Och plötsligt blev det sommar i Göteborg. Får leta upp lite svalare kläder till Nour att ha på sig och kanske åka in till stan för att köpa sandaler.



Bild från förra helgen.



A-pa-pa-pa och Nour

Knuten

När vi är på väg till Knuten börjar Nour studsa i vagnen och tjoa förtjust. Hon tycker om att vara där. Det finns nya saker att smaka på, böcker att riva ut och snälla människor att hälsa på. Jag tycker också om att vara där. Den 9 juni är det kulturfestival i vår stadsdel och i och utanför Knuten vankas det både parkloppis och skaparverkstad. Tänkte vara med på båda.

Fler gamla bilder

Jag som liten. Fyller ett år och får blomma och gräddtårta Och så min mamma och pappa i tjugo-nånting-åldern.  

Utflykt

Barnens zoo i Slottsskogen har öppnat igen och vi var där förra helgen för att titta på alla djur. Getterna, grisarna och kaninerna var nästan lika intressanta som pinnarna och stenarna på marken. Men bara nästan.

Sockret i nattsärk

En ny spännande dag

Idag ska vi ta spårvagnen och åka och bada. Eller inte.

Gah!

Jag tycker om rutiner. Jag tycker om när jag kan göra mig en kopp kaffe vid halv tio på förmiddagen, slå igång datorn, lägga Nour på armen och veta att nu kommer hon att sova allt mellan en och två timmar.
Synd bara att Nour inte tycker som jag.

BVC x 12

Tolfte besöket på BVC när Nour är tio och en halv månad gammal. Nu väger hon 8570 g (+ 335 g) och är 72,6 centimeter lång (+0,5 cm). Huvudomfång 45,6 cm (+ 0,3 cm). Den här gången var det också läkarundersökning och Nour fick visa att hon kunde ta upp pyttiga saker, slå klossar mot varandra och göra andra konststycken. Allt utan anmärkning. Dock fick vi tillsägelse om att sluta nattamma. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Torsdag:

Förra helgen åkte vi till badhuset. Och till Slottsskogen. Vi gick till lekparken. Vi grälade, somnade tidigt och blev sams igen. Hade husdrömmar. Sedan blev det måndag och tisdag. Johannes jobbade över. Nour började gå. Vi var till biblioteket, till Knuten och barnavårdscentralen och nu är det redan helg igen. Långhelg dessutom, och Johannes har bakat och diskat och jag har handlat kläder och träffat Saffa. Livet är fint.

Fler parkbilder

 

Vår standardfrukost

Vi har blandat vår morgonmüsli på samma sätt i flera år nu. I två tomma glassbyttor häller vi upp havregryn, rågflingor, solroskärnor, linfrön och russin. Snabbt och enkelt. På morgonen äter vi den tillsammans med banan, bär och (havre)mjölk. Ibland med nötter. Ibland rostad. Ibland kokar vi den till en gröt. Lika gott varje morgon.

Bordsskick i tre versioner

Mormor Maria, jag och Nour.

Fler egna steg

Nu händer det allt oftare att hon tar några steg utan att hålla i sig. Ofta när det är något roligt som liksom får henne att glömma av sig. Som till exempel en katt. Eller en tidning.

Världens bästa två

♥



Goda rutiner

Förutom vår helgpizza brukar vi också göra en sockarkaka eller paj. Den här gången blev det en äpple- och jordgubbspaj efter recept från Øyvind och Jenny.

Smält 175 g smör. Blanda med 3 dl vetemjöl, 1 dl socker och en halv tesked bakpulver. Tryck ner valfri frukt i degen (äppel, jordgubbar, rabarber, hallon etc). Om man vill: strö över lite ströbröd, hackade nötter, krydda med kanel eller kardemumma. En smaksak. Grädda i 225 grader i cirka 25 minuter. Servera med grädde eller glass.

Fyra generationer

Sist vi var uppe i Luleå och hälsade på försökte vi oss på konststycket att ta en bild med fyra generationer. Så här blev resultatet.

För över trettio år sedan såg vi ut så här:

Att våga tänka nytt

Jag tycker om att laga mat. Jag har också en väldigt bestämd uppfattning om vad som fungerar och vad som inte gör det. Med Johannes matlagning gäller det dock att ha ett öppet sinne och inte en massa förutfattade meningar. Till Nour lagade han lunch bestående av blodpudding, gröt, selleri och morot. Jättegott, tyckte Nour.

Fredag:

Fredag. Fridag. Städdag. Dags att handla, skura, springa i tvättstugan... eller bara strunta i det och istället leka, baka sockerkaka, turas om att ta små siestor i sovrummet tillsammans med kaffe och en bok. Lite damm skadar inte. I alla fall så länge man inte äter den.

Färgglad abstraktion





Jag har målat lite hemma också. Rotade fram oljefärgerna och började måla på en gammal tavla i hopp om att göra den färdig. Tanken var att behålla grunden men det blev istället något helt annat. Telefonklotter i storformat. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Låter den hänga uppe ett tag så får jag se om jag tröttnar eller accepterar den.



Den gamla bilden.



Att sova

Att lägga Nour går bättre nu. Jag låter henne leka färdigt de kvällar hon behöver det. Om kvällsritualen inte är tillräcklig så lyfter jag över henne till spjälsängen där hon får riva ner några böcker, skramla med sina leksaker och öva karate med mjukistigern. Efter bara några minuter brukar hon vilja komma tillbaka till sängen och sedan går det bättre.

Fast lite upp och ner är det. Egentligen kanske det bara är jag som har accepterat att våra rutiner inte längre gäller. Ibland vägrar hon sova på hela dagen istället för både för- och eftermiddag som hon brukar. Tänker att det verkar vara någon slags självständighetsgrej, att hon vill bestämma själv när hon ska sova. Hon är också noga med att inte somna vid bröstet på kvällen utan släpper taget så att hon ligger själv när hon somnar. Ock ock, allt förändras. Ingenting är för evigt.

Onsdag:

Regn. Så det fick bli en hemmadag idag med tvättstuga, hemmaplock, en kort promenad till affären och morfar och morbror och Emma och katterna på Skype. (Vilken grej egentligen att kunna umgås så med andra trots att de bor så långt bort.) Nour har varit väldigt nöjd. Fyllt och tömt badbaljan med saker, övat på att gå själv och samtidigt varit extra kramig och mammig. Många pussar och klappar och ma-ma-ma. Inte mig emot.

För få pepparkakor?

För det mesta är jag och Nour de enda som kommer till Föräldrakaféet på torsdagar. Häromdagen var vi också de enda på öppna förskolan och två tisdagkvällar i rad har jag nu varit ensam i målerigruppen. En oroväckande trend detta.

Klappa händerna

För några dagar sedan vaknade Nour och hade lärt sig att klappa händerna. Öppna handflator och klapp, klapp, klapp. Det här är en av hennes favoritvideor just nu:

Studiebesök

Igår hälsade vi Johannes på hans jobb i Alingsås. Mycket roligt att få se vad det är han gör på dagarna. Robotar, datorer och maskiner. Förstår att han trivs och tycker om sitt jobb. Efteråt åt vi middag på Aling-Thai. Vårt stamställe när vi är i Alingsås. Tre små rätter och kycklingspett i jordnötssås. Sedan pendeln hem för att sova.

Fotografen

Oftast är det jag som håller i kameran. Jag trivs bäst med det, samtidigt vill jag ju att det ska finnas bilder på mig också när Nour växer upp och vill se hur det var.
- Fota mig också, påminner jag och Johannes tar sjuhundra bilder på en och samma gång och jag försöker att inte blunda eller göra någon knepig grimas.

Att göra det i grupp

Det tog ett tag för mig att lära mig att släppa alla förväntningar på mitt eget måleri. Att låta bli att tänka: nu ska jag måla något fint och istället bara måla för att det är roligt. Därför var jag också lite rädd att börja måla tillsammans med andra eftersom jag lätt bli alldeles för självmedveten och kritisk och då är det svårt att vara i "målarflödet". Men, än så länge har det gått bra. Har kommit iväg några tisdagskvällar och även om jag inte alltid hunnit måla särskilt långa stunder så har jag ändå fått något gjort och det har gått ganska bra att helt enkelt strunta i vad de andra tycker.


Del av en tavla som jag nu har målat över.



Nour siar om framtiden

- Jag ser en man... Det är lite otydligt vad han vill... Det kan vara han som hindrar mig från att nå mina mål... kattmaten... blomjorden...

Gungning

Numera sitter Nour väldigt rakt och förväntansfullt i vagnen när vi går ut. Hon vinkar lite åt fåglarna och och tycker att det ekar roligt när vi går i gången mellan husen. När vi närmar oss lekplatsen och gungorna sprattlar hon med benen och ger upp små glädjetjut.

Helg

Så var det helg igen och Johannes är ledig. Jag ska till tandläkaren, kanske måla, kanske träna, kanske plugga. Eller vara sjuk. Har en förkylning som lurar i kroppen och hotar med att sätta käppar i hjulen. Försöker ignorera.

Vardagsrutin

Varje vecka går vi till Kulturhuset Kåken. Jag trivs där. Nour trivs där. Ibland besöker vi den öppna förskolan, ibland tar vi en fika eller hänger i bibliotekets barnhörna för att läsa sagor och träffa andra barn. Uppskattar att det finns. Inom promenadavstånd, tillgängligt och gratis.

Kattmöte

Inte alla katter är lika försiktig som vår. Ändå har Nour en del kvar att lära hur man umgås med djur. Att skrika och kasta kottar är inte särskilt gångbart.

Pajasen (med intorkad gröt i ögonbrynen)