Att ta sig tid att vänta

Den här graviditeten har varit så annorlunda om man jämför med hur det var med Nour. Det har mest varit något som jag ska ta mig igenom, klara av och orka med. På kvällarna försöker jag ägna några minuter även åt mitt andra barn, stryka med handen över magen och lyssna till sparkarna. Ännu en varm liten kropp att bära, älska och lära känna. Snart så. Längtar efter att få träffa den lilla, längtar efter den där allseende bebisblicken, förnöjsamhetsljuden och pyttehänderna som rör sig som om de fortfarande var omslutna av vatten.