Lillebror

Snart har han hunnit bli fyra månader gammal. En glad kille som gärna pratar, skrattskriker och dreglar med ett, eller fler, fingrar i munnen. Storasyster är stora idolen och hon får honom ofta att skratta, han följer med i hennes lekar och accepterar snällt att "nu vill han inte längre ha den här leksaken". Redan från början har han varit bra på att sova på natten och vaknar bara när han behöver byta blöja, rapa eller amma. På dagarna sover han för det mesta bara korta stunder. 

Sammanhängande sömn

För inte så länge sedan bar vi ner spjälsängen i källaren. I snart två och ett halvt år har den mest stått och samlat damm eftersom vi alla har velat sova tillsammans. Det vill vi nog fortfarande men det är svårt att inte bli störd med en liten Joar som ibland vaknar till, så i natt har Nour sovit i egen säng, i eget rum, utan att vakna en enda gång. 

Barnpassning

Morfar har hand om Nour i några timmar. Under tiden har jag sovit på soffan, druckit kaffe och ätit pizzaresterna från igår. Inte städat. Inte storhandlat. Inte hängt upp några julstjärnor i fönstret. Skönt.

Woha!

Nu har jag bestämt mig. Det blir en kompakt systemkamera från Sony som ska klara av att fotografera även mörka städer som Luleå. Spännande med tidiga julklappar. Efter det här blir det köpstopp. Förutom möjligen ett par varma vinterskor.

Docktid med storasyster

- Här, ta på så du inte fryser, säger Nour och räcker över handdockan. En skenmanöver förstås. Hon bryr sig inte alls om jag är kall. Hon vill att jag ska sitta på golvet i hennes rum och prata i falsett medan dockan dansar, spelar kort, pussas och bär omkring på hennes andra docka och mamma Tiger och pappa Tiger. 
Jag gör mitt bästa och tänker att Nour behöver sådana dagar när jag ägnar mig åt henne lite mer helhjärtat och försöker vara i hennes värld så mycket som det bara går. Oftast är det ju Joar som tar mest plats, som avbryter, skriker och tilldelas en massa joller och nonsensprat medan hon själv mest får höra "vänta där", "akta nu", "inte trampa på lillebror" etc etc.

Småbarnshjärnan

Lördag morgon och onsdag kväll är våra tvättstugedagar. I vanliga fall. Typiskt nog hade M Lundgren redan bokat den här onsdagen. Ja ja, jag får väl boka fredag istället... 


(Någonstans i bakhuvudet reflekterade jag över att det tydligen fanns någon i vårt hus som hette likadant som jag. )

Lycka

Jag tror aldrig jag har trivts så bra med livet som jag gör just nu. Det lilla och det enkla. Ett städat hem, en solig förmiddag. Att sitta och virka om kvällarna med en sovande Joar i famnen. Att få en klapp över håret av Nour, ett skratt, en lagad middag, ett snällt ord av Johannes de där dagarna när jag förtjänar det som minst. Det är så mycket jag är tacksam för. Min familj, mina vänner. Att vi är friska, att vi har det varmt och fint och inte behöver oroa oss för något just nu. Tack. 

Konsumera mera

Det där med att gå och strosa i butiker är ju inte alltid så genomförbart nuförtiden så nu har jag upptäckt att man ju (!)  kan handla online och sedan hämta på Ica. Hur praktiskt som helst. Idag anlände en pyssellåda till Nour och mig. Och om någon dag kommer ett paket med garn. Efter det ska jag bara beställa en ny kamera och sedan får det vara färdigbeställt, i alla fall för i år. 

 

Julfeeling

I år längtar jag verkligen efter julen, allt som är innan och runtomkring. Ser fram emot att få pyssla med Nour, baka lussekatter, sitta i morgonmörkret och äta tidigt frukost medan ljusen brinner, klä granen, lyssna på musik. 

Ny antagning

Från och med januari har vi fått förskoleplats. Jag, Nour och Joar var där i fredags och hälsade på och avdelningen verkar vara bra med erfarna och rutinerade pedagoger. Kanske lite små lokaler men istället är de ute både förmiddag och eftermiddag. Fortfarande tycker jag att det är jobbigt att hon inte ska vara hemma med mig och kan inte riktigt komma ihåg varför hon nödvändigtvis måste börja. Världsbästa ungen min. 
 

Böcker

Läsandet har alltid varit viktigt för mig. Under en period nu har jag inte orkat läsa så mycket och när jag väl har läst har det mest varit lättsamma deckare. Men nu har jag börja hitta tillbaka till läsglädjen och har en liten boktrave liggande på köksbänken som jag längtar efter att få börja med. Har precis läst klart Stål av Silvia Avallone. En av de bästa böcker jag har läst på länge.

DIY

Regn idag. Utmärkt väder för skönhetsvård. Gula, rosa, blåa, gröna, svarta naglar på en och samma gång. 

Trettiofyra veckor kvar till midsommar

Åtta veckor kvar till jul. Vi har börjat med pepparkakorna.

Hemma

Jag känner ofta en press att fara iväg och göra saker. Varje dag. Gå på öppna förskolan, biblioteket, lekplatsen, affären... Nu när det har blivit kallare blir det ett större projekt att ta sig ut och dagarna hemma blir istället allt fler. Det finns något väldigt vilsamt i det, att få ägna sig åt att bara vara och ta dagen som den kommer. 

Pappakärleken

JOAR

NOUR

Skaparglädje

 

 

Staffliet är framme och Nour målar. 
- Ögonbryn, en Jo-hanna, en gul Jo-hanna och en fisk! En liten fisk och en stooor fisk.
Det är ljust i rummet, kalt och lite tomt. Vi har bytt fönster och inte hunnit sätta upp gardinerna ännu. Ute har den första snön lagt sig över det röda och gula som fortfarande hänger kvar på träden. 
Nour målar prickar. Och en Mora träsk. Tjocka lager med färg. Hon har roligt, lutar huvudet mot målningen när hon koncentrerar sig och arbetar med detaljerna. Röda hårslingor. Tur att det går att tvätta bort. 

På tur

Oma, opa, Ela och Babs

I fyra dagar hade vi Johannes föräldrar och systrar här på besök. Underbart att ha lägenheten full med folk och roligt för Nour att få träffa Oma och Opa på riktigt och inte bara på Skype. Roligt också att mina föräldrar fick möjlighet att träffa Johannes föräldrar för första gången sedan han och jag träffades för en si så där en herrans massa år sedan.  

Hej!

Att dela med sig

Fredag

- Då em se, säger Nour som ett litet eko av mitt ständiga: Då ska vi se...
Hon hämtar saker från sitt rum, vänder sig om i dörröppningen och nickar mot Joar. 
- Ett ögonblick, ja hämta saker, kommer snart Jojar.
Den lilla luddiga väskan med legobitar, halsband och pusselbitar som hon visar upp, en efter en för lillebror som ligger i babygymet och fäktar med armar och ben. Snart ska han sova, en powernap på soffan. När han sover ensam sover han inte länge. Under tiden ska jag försöka hitta på något med Nour, kanske limma löv, de vi plockade tillsammans och pressade under en hög med böcker. 

Sköna söndag

Strax efter nio i morse kom morfar och hämtade Nour med cykeln och de kom inte hem igen förrän det var dags att äta middag. Ett underbart och tidigare beprövat arrangemang som ger oss alla ny energi. Nour slipper sina föräldrar ett tag, morfar lär sig nya ord och lekar och vi får tid att göra annat. Idag passade jag på att städa, möblera om, märka upp kartonger och hänga upp tavlor medan Joar sov hos Johannes i bärsjalen. Nu är klockan sju på kvällen och storasyster sover redan, tvättmaskinen går och jag ska dricka en kopp te och läsa. Ah.

Livet

Nu har det redan gått mer än en månad sedan Joar föddes och allt går bra och tillvaron är inte alls så kaotisk som jag trodde att den skulle vara. Visst är det intensivt men mest roligt och givande. Hoppas jag ska få tid att lägga upp några bilder snart. 

Multilingual

Nour om tvåspråkighet:


- Pappa säger milch, mamma säger mjölk... Pappa säger danke, mamma säger tack.... Mamma säger jo-o, pappa säger mmm...

♥ Lillebror Joar ♥

Lördag den tioende augusti föddes han till sist. Fyra och en halv timme efter det att jag vaknat av första värken och en knapp timme efter det att vi kom in till förlossningen. Det är verkligen något helt fantastiskt att få hålla honom, se honom sova i samma hopkurade ställning som inne i magen, leta efter bröstet eller i korta stunder av vakenhet försöka förstå och greppa tillvaron. Jag var så nervös över att låta storasyster träffa honom och väldigt lättad över att det gick bra och att hon mest var stolt och glad. Visst kommer det ibland små förtvivlade utbrott av - "nej, min mamma!" - men i det stora hela är hon nyfiken och fascinerad och vill gärna vara med och sköta honom. Johannes stannar hemma i minst en vecka till och efter det ska jag lära mig konststycken som att bre smörgåsar med bara en hand. 

Jag, jag, jag

Har ont om ord för tillfället. Jag väntar mest, vänder uppmärksamheten inåt. Letar efter tecken på att förlossningen ska börja, försöker föreställa mig hur det ska bli, planerar dagarna så att de ska bli så motståndslösa som möjligt. Det är å ena sidan en fantastisk känsla att vara gravid, att känna hur barnet rör sig och reagerar på sin omgivning, å andra sidan är det tungt att inte orka, att inte kunna använda kroppen så som jag är van och så som jag skulle vilja. En vecka kvar.  Eller tre. Eller bara en dag.

Väntan

Kontroll på mödravården igår. Vägning och mätning och provtagning. Allt är okej förutom bortdomnade händer och järnvärden som skulle kunna vara lite högre.Mindre än tre veckor kvar nu. Längtar.

Tisdag:

Sitter med benen upplagda på pallen framför mig för att svullnaden i vaderna ska lätta lite. Fem veckor kvar till beräknad förlossning. I hallen står några tomma kartonger som ska bäras ner i källaren. Än så länge har vi inte något vardagsrumsbord och vi har inte hittat nyckeln till klädskåpet vi tog med från Göteborg. Det är en hel del småfix kvar att göra men inget som brådskar. Jag trivs här, trivs med livet och att få dela det med de här båda typerna:

Tidsinställda inlägg

Oftast när jag skriver inlägg till bloggen förprogrammerar jag dem så att de publiceras en annan dag, en annan tid. Ibland skriver jag om något som hände förra veckan och ibland har fotot ingenting med texten att göra. Bloggen är ju lite av en illusion och speglar inte alltid verkligheten. Tänkte att det kunde vara bra att påpeka.

Morgontur till stranden

Jag har bråkat en del med Nour de senaste dagarna och hört henne härma mig med ilsket, gnälligt tonfall  "sluu-taa!" och "nu lägger du av!". Ett litet eko som både gör ont och ibland får mig att skratta. Jag har varit trött och ledsen över att inte klara av så mycket som jag skulle vilja klara av och det känner hon förstås av. Att jag inte är som jag brukar, att jag inte orkar vara den mamma jag skulle vilja vara. Därför känns det extra bra med sådana här dagar när vi båda vaknar glada, tar en långsam promenad ner till stranden och hittar en plats där solen inte är för stark, gräver i sanden, ser på när myrorna arbetar och när jag då och då får en kram, en lång och innerlig kram med klapp på ryggen. Bortanför allt med ljumma vindar som gör världen tyst och liksom understryker att det, just nu, bara är hon och jag. 

Flytten

Vi har lyckas sprida ut oss ganska bra under det här året som vi har varit hemlösa och har saker på tre olika ställen. Johannes, Nina, Mattias och morfar har hjälpt till att bära kartonger och möbler två eftermiddagar i rad. Idag hämtar vi det sista och ska sova vår första natt i vår alldeles egna lägenhet. Känns bra.

Samtal med en tvååring

En fantastisk känsla att kunna gå på café med sin dotter. Att sitta mitt emot varandra vid bordet och föra någon slags diskussion medan vi delar på en portion lasagne och dricker vatten med sugrör. Vi pratar om vad vi har gjort, vad vi ska göra och andra viktiga saker, som bajs - och glass.
- Simon äta dass.
- Det stämmer. Simon brukar äta glass.
- Freja äta dass.
- Freja också.
- E-nes mamma äta dass. Mommo äta dass. Tias äta dass. Emma äta dass. Alla.
En svepande rörelse med handen vid ordet "alla" och sedan ett prövande:
- Nä äta bajs.
- Nä bajs ska man inte äta.
- Usch.
- Ja usch.
- Pappa bajs.
- Ja pappa brukar också bajsa. Och mamma. Och mormor och morfar.
- Hund bajs. Alla.
- Alla.

Vattengympa

Blankskurade golv, draperier in till omklädningsbåsen, strilande duschar och stereon som står på med inspelade hjärtljud. Näst sista gången på vattengympan. Stora, vackra magar kommer vaggande, vissa trötta, tärda, andra förväntansfulla och strålande. De lägger sina handdukar över ledstången och kliver ner i bassängen. I början tycker jag att det är lite jobbigt med all intimitet, inte van vid att röra andra, bli berörd, sedan tycker jag mest att det är fint, att ligga helt avslappnad i vattnet och låta sig föras fram av de andra, förställa sig sitt eget och alla andras barn som finns där också och bidar sin tid.

Bildmaraton från Göteborg - del 1





Bildmaraton från Göteborg - del 2





♥ Grattis Nour! ♥

Världens bästa unge fyller två år idag! Det är så fantastiskt att se dig växa upp och lära känna dig allt mer för varje dag som går. Är så glad över att just du finns i våra liv.

Att utmana ödet

Den femte augusti är det tänkt att jag ska föda barn. Nu har jag anmält mig till Konst i det gröna som går av stapeln den 3-4 augusti. I och med det borde jag ha försäkrat mig om att graviditeten inte går över tiden. Hade önskat att jag skulle hinna måla färdigt en del påbörjade tavlor men med flytten och allt det andra kommer det nog inte hinnas med. I alla fall är det roligt att vara med. En erfarenhet rikare. 

Leksaker

Med oss i resväskan till Göteborg hade vi inte många leksaker till Nour. Några böcker att läsa som godnattsaga, Tigern, Dockan, en burk med kritor och ett block. Det räckte fint och jag tyckte att det var skönt att bli påmind om att hon faktiskt inte behöver särskilt mycket för att kunna roa sig. Ganska snabbt hittade hon en liten skruvmejsel att skruva med, två armband, en pilatesboll. Ofta får jag impulser att köpa både det ena och det andra men egentligen tycker hon bäst om att leka med de vanliga vardagssakerna som morfars muggunderlägg och mormors tomma kaffeburkar med lösa dörrknoppar i.

Kolla bä-bä

Vi firade midsommar ute på Hägnan. Tittade på fåren, de skäggiga getterna och sjöng med i Små grodorna. Åt pastasallad i gräset, träffade bland annat Nina och O-hanna, Johannes arbetskollega och hans barn.