Mamma, pappa, barn

Semester har nog aldrig varit så efterlängtat som den här julledigheten. Tid när vi båda är hemma och hinner umgås och uppleva och dela på allt. Så mycket enklare och så väldigt mycket roligare. 

Nour borstar Johannes hår, ber honom blunda, precis som vi gör när vi ska skölja hennes hår under duschen. 

- Det är inget farligt.

- Aj. 

- Nej pappa, det gör inte ont.

- Jo det gör det.

- Blunda pappa så går det bättre. Så ja, bra pappa!

God jul!

Gott med grönt

Min vegetariska vecka håller i sig men med tillägget att jag ibland äter fisk. På julbordet kommer vi dock att ha både köttbullar och julskinka. Kände att det var för kort varsel för att överraska släkten med falafel istället för köttbullar. Istället smyger jag in lite vegetariska alternativ som grönkålspaj, rotsaksgratäng och rödbetssallad med ruccola, fetasost och valnötter.

Jul

Det här med julen har inte direkt varit något som jag har brytt mig särskilt mycket om de senaste åren, men i år är det snudd på magiskt igen. Plötsligt har vi en julgran i vardagsrummet som står och luktar gott och lyser så fint. Hyacinter på köksbordet, nötter och adventsljusstaken tänd. 

Lilla storasyster

Som alltid när barnen väl har somnat och man sitter och tittar på bilder av dem så slås man av hur fenomenalt underbara de är. Just nu har Nour väldigt mycket mer vilja än annars. Hon vill inte, eller så vill hon - nu, nu, nu och väldigt mycket. Hon är som en tonåring med massor av hormoner som ena stunden gapskrattar och nästa gråter stora tårar. Jag märker att jag stundtals går på tå i rädsla för att hon ska explodera i något nytt utbrott. ("Får jag ta den här klossen och sätta den där?") Funderar på hur mycket man kan förvänta sig av en unge på två och ett halvt och hurdan jag vill vara som förälder.    

Tekniskt avbrott

Min bärbara dator slutade plötsligt att samarbeta. På ett sätt hade jag velat låta bli att köpa en ny. Lugnet som infinner sig i samma stund som tekniken slutar att väsnas och pocka på uppmärksamhet. Hur jag tvingas hitta på annat än att kolla statusuppdateringarna på Facebook. Men, så köpte vi en ny i alla fall. En med hela tangentbordet fortfarande intakt. Ska försöka att inte starta den varje kväll utan också göra annat. 

...

Fredag:

Snart är han hemma igen! Jag är väldigt glad att vi är två som delar på föräldraskapet. All cred till alla ensamstående föräldrar. 

My precious

Det är roligt med ny kamera. Jag okynnesfotar så fort jag hinner. Tar bilder av disken. Teven. Stöket. Barnen. Gruset. Tänker i bilder, letar motiv. Försöker att bara fota manuellt, vilket är mycket enklare nu när inställningarna syns direkt i displayen.   

På tork

December

Supermamman

Johannes ska vara borta på kurs hela veckan och jag ska vara ensam förälder hemma. Har lyckats med konststycket att få båda två att somna samtidigt. Joars fötter sticker fram under filten, Nour har slängt sitt ena ben över hans. De tycker båda om närkontakt. Själv har jag hunnit plocka undan från golven och förbereda lunchen imorgon. Guldstjärna till mig.

Glädjespridaren ♥

Kvällsterapi

Grön vecka

Efter att ha läst en massa hemska artiklar om hur vi behandlar djur tänkte jag prova på att ta en helvegetarisk vecka. Det blir en utmaning att hitta andra alternativ för den där snabba vardagsmaten som både jag och Nour kan förlika oss med. Det tar tid att hacka och koka och skala. Idag gjorde vi crêpes med rivna morötter, majs, purjolök och keso. Väldigt gott men tidskrävande. Nour valde att bara äta gurkan som serverades vid sidan av, jag och Johannes (som var ledig idag) åt desto mer. 

Bild från ica.se

Egen vilja

Faser kommer och går. Just nu är Nour inne i en: "jag vill inte, jag vill inte - JAG. VILL. INTE - fas. Spännande.

Lillebror

Snart har han hunnit bli fyra månader gammal. En glad kille som gärna pratar, skrattskriker och dreglar med ett, eller fler, fingrar i munnen. Storasyster är stora idolen och hon får honom ofta att skratta, han följer med i hennes lekar och accepterar snällt att "nu vill han inte längre ha den här leksaken". Redan från början har han varit bra på att sova på natten och vaknar bara när han behöver byta blöja, rapa eller amma. På dagarna sover han för det mesta bara korta stunder. 

Sammanhängande sömn

För inte så länge sedan bar vi ner spjälsängen i källaren. I snart två och ett halvt år har den mest stått och samlat damm eftersom vi alla har velat sova tillsammans. Det vill vi nog fortfarande men det är svårt att inte bli störd med en liten Joar som ibland vaknar till, så i natt har Nour sovit i egen säng, i eget rum, utan att vakna en enda gång. 

Barnpassning

Morfar har hand om Nour i några timmar. Under tiden har jag sovit på soffan, druckit kaffe och ätit pizzaresterna från igår. Inte städat. Inte storhandlat. Inte hängt upp några julstjärnor i fönstret. Skönt.

Woha!

Nu har jag bestämt mig. Det blir en kompakt systemkamera från Sony som ska klara av att fotografera även mörka städer som Luleå. Spännande med tidiga julklappar. Efter det här blir det köpstopp. Förutom möjligen ett par varma vinterskor.

Docktid med storasyster

- Här, ta på så du inte fryser, säger Nour och räcker över handdockan. En skenmanöver förstås. Hon bryr sig inte alls om jag är kall. Hon vill att jag ska sitta på golvet i hennes rum och prata i falsett medan dockan dansar, spelar kort, pussas och bär omkring på hennes andra docka och mamma Tiger och pappa Tiger. 
Jag gör mitt bästa och tänker att Nour behöver sådana dagar när jag ägnar mig åt henne lite mer helhjärtat och försöker vara i hennes värld så mycket som det bara går. Oftast är det ju Joar som tar mest plats, som avbryter, skriker och tilldelas en massa joller och nonsensprat medan hon själv mest får höra "vänta där", "akta nu", "inte trampa på lillebror" etc etc.

Småbarnshjärnan

Lördag morgon och onsdag kväll är våra tvättstugedagar. I vanliga fall. Typiskt nog hade M Lundgren redan bokat den här onsdagen. Ja ja, jag får väl boka fredag istället... 


(Någonstans i bakhuvudet reflekterade jag över att det tydligen fanns någon i vårt hus som hette likadant som jag. )

Lycka

Jag tror aldrig jag har trivts så bra med livet som jag gör just nu. Det lilla och det enkla. Ett städat hem, en solig förmiddag. Att sitta och virka om kvällarna med en sovande Joar i famnen. Att få en klapp över håret av Nour, ett skratt, en lagad middag, ett snällt ord av Johannes de där dagarna när jag förtjänar det som minst. Det är så mycket jag är tacksam för. Min familj, mina vänner. Att vi är friska, att vi har det varmt och fint och inte behöver oroa oss för något just nu. Tack. 

Konsumera mera

Det där med att gå och strosa i butiker är ju inte alltid så genomförbart nuförtiden så nu har jag upptäckt att man ju (!)  kan handla online och sedan hämta på Ica. Hur praktiskt som helst. Idag anlände en pyssellåda till Nour och mig. Och om någon dag kommer ett paket med garn. Efter det ska jag bara beställa en ny kamera och sedan får det vara färdigbeställt, i alla fall för i år. 

 

Julfeeling

I år längtar jag verkligen efter julen, allt som är innan och runtomkring. Ser fram emot att få pyssla med Nour, baka lussekatter, sitta i morgonmörkret och äta tidigt frukost medan ljusen brinner, klä granen, lyssna på musik. 

Ny antagning

Från och med januari har vi fått förskoleplats. Jag, Nour och Joar var där i fredags och hälsade på och avdelningen verkar vara bra med erfarna och rutinerade pedagoger. Kanske lite små lokaler men istället är de ute både förmiddag och eftermiddag. Fortfarande tycker jag att det är jobbigt att hon inte ska vara hemma med mig och kan inte riktigt komma ihåg varför hon nödvändigtvis måste börja. Världsbästa ungen min. 
 

Böcker

Läsandet har alltid varit viktigt för mig. Under en period nu har jag inte orkat läsa så mycket och när jag väl har läst har det mest varit lättsamma deckare. Men nu har jag börja hitta tillbaka till läsglädjen och har en liten boktrave liggande på köksbänken som jag längtar efter att få börja med. Har precis läst klart Stål av Silvia Avallone. En av de bästa böcker jag har läst på länge.

DIY

Regn idag. Utmärkt väder för skönhetsvård. Gula, rosa, blåa, gröna, svarta naglar på en och samma gång. 

Trettiofyra veckor kvar till midsommar

Åtta veckor kvar till jul. Vi har börjat med pepparkakorna.

Hemma

Jag känner ofta en press att fara iväg och göra saker. Varje dag. Gå på öppna förskolan, biblioteket, lekplatsen, affären... Nu när det har blivit kallare blir det ett större projekt att ta sig ut och dagarna hemma blir istället allt fler. Det finns något väldigt vilsamt i det, att få ägna sig åt att bara vara och ta dagen som den kommer. 

Pappakärleken

JOAR

NOUR

Skaparglädje

 

 

Staffliet är framme och Nour målar. 
- Ögonbryn, en Jo-hanna, en gul Jo-hanna och en fisk! En liten fisk och en stooor fisk.
Det är ljust i rummet, kalt och lite tomt. Vi har bytt fönster och inte hunnit sätta upp gardinerna ännu. Ute har den första snön lagt sig över det röda och gula som fortfarande hänger kvar på träden. 
Nour målar prickar. Och en Mora träsk. Tjocka lager med färg. Hon har roligt, lutar huvudet mot målningen när hon koncentrerar sig och arbetar med detaljerna. Röda hårslingor. Tur att det går att tvätta bort. 

På tur

Oma, opa, Ela och Babs

I fyra dagar hade vi Johannes föräldrar och systrar här på besök. Underbart att ha lägenheten full med folk och roligt för Nour att få träffa Oma och Opa på riktigt och inte bara på Skype. Roligt också att mina föräldrar fick möjlighet att träffa Johannes föräldrar för första gången sedan han och jag träffades för en si så där en herrans massa år sedan.  

Hej!

Att dela med sig

Fredag

- Då em se, säger Nour som ett litet eko av mitt ständiga: Då ska vi se...
Hon hämtar saker från sitt rum, vänder sig om i dörröppningen och nickar mot Joar. 
- Ett ögonblick, ja hämta saker, kommer snart Jojar.
Den lilla luddiga väskan med legobitar, halsband och pusselbitar som hon visar upp, en efter en för lillebror som ligger i babygymet och fäktar med armar och ben. Snart ska han sova, en powernap på soffan. När han sover ensam sover han inte länge. Under tiden ska jag försöka hitta på något med Nour, kanske limma löv, de vi plockade tillsammans och pressade under en hög med böcker. 

Sköna söndag

Strax efter nio i morse kom morfar och hämtade Nour med cykeln och de kom inte hem igen förrän det var dags att äta middag. Ett underbart och tidigare beprövat arrangemang som ger oss alla ny energi. Nour slipper sina föräldrar ett tag, morfar lär sig nya ord och lekar och vi får tid att göra annat. Idag passade jag på att städa, möblera om, märka upp kartonger och hänga upp tavlor medan Joar sov hos Johannes i bärsjalen. Nu är klockan sju på kvällen och storasyster sover redan, tvättmaskinen går och jag ska dricka en kopp te och läsa. Ah.

Livet

Nu har det redan gått mer än en månad sedan Joar föddes och allt går bra och tillvaron är inte alls så kaotisk som jag trodde att den skulle vara. Visst är det intensivt men mest roligt och givande. Hoppas jag ska få tid att lägga upp några bilder snart. 

Multilingual

Nour om tvåspråkighet:


- Pappa säger milch, mamma säger mjölk... Pappa säger danke, mamma säger tack.... Mamma säger jo-o, pappa säger mmm...

♥ Lillebror Joar ♥

Lördag den tioende augusti föddes han till sist. Fyra och en halv timme efter det att jag vaknat av första värken och en knapp timme efter det att vi kom in till förlossningen. Det är verkligen något helt fantastiskt att få hålla honom, se honom sova i samma hopkurade ställning som inne i magen, leta efter bröstet eller i korta stunder av vakenhet försöka förstå och greppa tillvaron. Jag var så nervös över att låta storasyster träffa honom och väldigt lättad över att det gick bra och att hon mest var stolt och glad. Visst kommer det ibland små förtvivlade utbrott av - "nej, min mamma!" - men i det stora hela är hon nyfiken och fascinerad och vill gärna vara med och sköta honom. Johannes stannar hemma i minst en vecka till och efter det ska jag lära mig konststycken som att bre smörgåsar med bara en hand. 

Jag, jag, jag

Har ont om ord för tillfället. Jag väntar mest, vänder uppmärksamheten inåt. Letar efter tecken på att förlossningen ska börja, försöker föreställa mig hur det ska bli, planerar dagarna så att de ska bli så motståndslösa som möjligt. Det är å ena sidan en fantastisk känsla att vara gravid, att känna hur barnet rör sig och reagerar på sin omgivning, å andra sidan är det tungt att inte orka, att inte kunna använda kroppen så som jag är van och så som jag skulle vilja. En vecka kvar.  Eller tre. Eller bara en dag.

Väntan

Kontroll på mödravården igår. Vägning och mätning och provtagning. Allt är okej förutom bortdomnade händer och järnvärden som skulle kunna vara lite högre.Mindre än tre veckor kvar nu. Längtar.

Tisdag:

Sitter med benen upplagda på pallen framför mig för att svullnaden i vaderna ska lätta lite. Fem veckor kvar till beräknad förlossning. I hallen står några tomma kartonger som ska bäras ner i källaren. Än så länge har vi inte något vardagsrumsbord och vi har inte hittat nyckeln till klädskåpet vi tog med från Göteborg. Det är en hel del småfix kvar att göra men inget som brådskar. Jag trivs här, trivs med livet och att få dela det med de här båda typerna: