En, sju, tio, noll, elva

- Mamma, Joar är tre grader.

Tre grader och ett halvt år idag. Väldigt mycket älskad. Grattis på halvårsdagen!

Vår dotter Rod Stewart

Helg. Söndag. Vi har kommit hem sent efter att ha varit hos en av grannfamiljerna och lekt. Golven är dammsugna och avtorkade. Kvällsmaten undanplockad men disken står kvar. Nour somnade i sin säng med huvudet tätt intill mitt. Blinka lilla stjärna. "Mamma, jag sover och du sjunger." 

Snö ute sol inne

...

Fart

Någonstans väntade jag mig att det där Kaoset skulle anlända ungefär samtidigt som Joar föddes. Det gjorde det ju inte, dårå. Jag tror att det börjar ungefär nu. Joar är sällan kvar där man lämnade honom utan reser sig mot allt som kommer i hans väg och står och svajar för sig själv med tungan utanför munnen i stor koncentration. Strålande glad och belåten med sin nyvunna vy. Samtidigt deklarerar Nour lugnt: men jag vill inte, till ungefär allt man säger. 

(Mössan är på även inomhus. Fungerar bra vid fritt fall.) 

Kurragömma

Jag

Jag har börjat få lite mer tid över för mig själv. I första hand har jag prioriterat att röra på mig. Promenader och sedan en kvarts träning hemma varje dag. Välbehövligt och viktigt att få lite styrka igen i kroppen efter graviditeten. Lite har jag hunnit rita också. Tuschpenna och papper. Lätt att ta fram och lätt att lägga ifrån sig när det behövs. Snart blir det kanske tid även för lite färg. Längtar och planerar. 

Klokare med åren

Alltså det här med vinter och snö. Med täckbyxor, vinterskor, mössa och vantar är det trots allt inte så dumt. Som Johannes säger: Vissa lär sig, andra fryser.

Samtal inifrån en garderob

- Sen kommer mojta.
- Sa du morfar eller monster?
- Mojta. Imorgon kommer han.
- Nä, inte imorgon.
- En annan dag. Till sommaren, då kommer han.
- Jag tror nog att han kommer innan dess.
- Till våren, då kommer han.
- Det gör han.
- När det blir jul igen.

Akta mamma, det är halkigt!

Det är underbart när barnen klarar av att göra nya saker som de inte har klarat av förut. Vardagssaker som att skala en mandarin själv och sedan kastat skalet i komposten. Jag blir så stolt. För att hon kan. För att hon blir större. För att hon iakttar hur vi gör och härmar. Jag försöker att lägga band på mig och inte berömma henne för mycket, inte när hon gör sådana saker som jag vill ska vara självklarheter, sådant som man gör när man är en del av en familj.

Klotter

Man måste alltid fråga innan man börjar måla på någon annans tavla. Oavsett ålder. Den här gången kom jag undan med att det visst hade växt en blomma där över natten. Det accepterade hon med viss skepsism. Nästa gång kommer jag nog inte lika lindrigt undan. Kanske börjar hon göra detsamma och måla på mina alster. Inte mer än rätt i så fall. 

Förskolan

Jag är så glad att vi kunde vänta med att börja förskolan fram till nu. Allt har gått så bra. Nour har varit väldigt motiverad, glad över att få träffa andra barn och att få göra något på egen hand. Inga tårar. Inget dåligt samvete.

...

29 januari

Det börjar bli ljusare nu på dagarna. Efter att ha lämnat Nour på förskolan går jag en promenad, förbi vårt bostadsområde, genom den lilla skogsdungen, ner mot stranden. Det är så vilsamt att låta blicken vandra ut över isen och träden på andra sidan, på snön som faller. Känns som om jag inte har fått lyfta blicken på evigheter. Barn i knähöjd, leksaker, böcker och kläder som ska plockas upp. Instängd hemma. Det är skönt att komma ut, få röra på mig. Det är sällan jag möter någon. Ett vaket öga i vagnen. Två. En rödnypen näsa. Hej på dig. Joar accepterar vagnen när han får sitta upp och se sig omkring han också. Nöjd nu när han har lärt sig krypa, lite mer missnöjd över att han inte samtidigt lärde sig att gå, men han övar flitigt. 

Mamma, pappa, barn

Semester har nog aldrig varit så efterlängtat som den här julledigheten. Tid när vi båda är hemma och hinner umgås och uppleva och dela på allt. Så mycket enklare och så väldigt mycket roligare. 

Nour borstar Johannes hår, ber honom blunda, precis som vi gör när vi ska skölja hennes hår under duschen. 

- Det är inget farligt.

- Aj. 

- Nej pappa, det gör inte ont.

- Jo det gör det.

- Blunda pappa så går det bättre. Så ja, bra pappa!

God jul!

Gott med grönt

Min vegetariska vecka håller i sig men med tillägget att jag ibland äter fisk. På julbordet kommer vi dock att ha både köttbullar och julskinka. Kände att det var för kort varsel för att överraska släkten med falafel istället för köttbullar. Istället smyger jag in lite vegetariska alternativ som grönkålspaj, rotsaksgratäng och rödbetssallad med ruccola, fetasost och valnötter.

Jul

Det här med julen har inte direkt varit något som jag har brytt mig särskilt mycket om de senaste åren, men i år är det snudd på magiskt igen. Plötsligt har vi en julgran i vardagsrummet som står och luktar gott och lyser så fint. Hyacinter på köksbordet, nötter och adventsljusstaken tänd. 

Lilla storasyster

Som alltid när barnen väl har somnat och man sitter och tittar på bilder av dem så slås man av hur fenomenalt underbara de är. Just nu har Nour väldigt mycket mer vilja än annars. Hon vill inte, eller så vill hon - nu, nu, nu och väldigt mycket. Hon är som en tonåring med massor av hormoner som ena stunden gapskrattar och nästa gråter stora tårar. Jag märker att jag stundtals går på tå i rädsla för att hon ska explodera i något nytt utbrott. ("Får jag ta den här klossen och sätta den där?") Funderar på hur mycket man kan förvänta sig av en unge på två och ett halvt och hurdan jag vill vara som förälder.    

Tekniskt avbrott

Min bärbara dator slutade plötsligt att samarbeta. På ett sätt hade jag velat låta bli att köpa en ny. Lugnet som infinner sig i samma stund som tekniken slutar att väsnas och pocka på uppmärksamhet. Hur jag tvingas hitta på annat än att kolla statusuppdateringarna på Facebook. Men, så köpte vi en ny i alla fall. En med hela tangentbordet fortfarande intakt. Ska försöka att inte starta den varje kväll utan också göra annat. 

...

Fredag:

Snart är han hemma igen! Jag är väldigt glad att vi är två som delar på föräldraskapet. All cred till alla ensamstående föräldrar. 

My precious

Det är roligt med ny kamera. Jag okynnesfotar så fort jag hinner. Tar bilder av disken. Teven. Stöket. Barnen. Gruset. Tänker i bilder, letar motiv. Försöker att bara fota manuellt, vilket är mycket enklare nu när inställningarna syns direkt i displayen.   

På tork

December

Supermamman

Johannes ska vara borta på kurs hela veckan och jag ska vara ensam förälder hemma. Har lyckats med konststycket att få båda två att somna samtidigt. Joars fötter sticker fram under filten, Nour har slängt sitt ena ben över hans. De tycker båda om närkontakt. Själv har jag hunnit plocka undan från golven och förbereda lunchen imorgon. Guldstjärna till mig.

Glädjespridaren ♥

Kvällsterapi

Grön vecka

Efter att ha läst en massa hemska artiklar om hur vi behandlar djur tänkte jag prova på att ta en helvegetarisk vecka. Det blir en utmaning att hitta andra alternativ för den där snabba vardagsmaten som både jag och Nour kan förlika oss med. Det tar tid att hacka och koka och skala. Idag gjorde vi crêpes med rivna morötter, majs, purjolök och keso. Väldigt gott men tidskrävande. Nour valde att bara äta gurkan som serverades vid sidan av, jag och Johannes (som var ledig idag) åt desto mer. 

Bild från ica.se

Egen vilja

Faser kommer och går. Just nu är Nour inne i en: "jag vill inte, jag vill inte - JAG. VILL. INTE - fas. Spännande.

Lillebror

Snart har han hunnit bli fyra månader gammal. En glad kille som gärna pratar, skrattskriker och dreglar med ett, eller fler, fingrar i munnen. Storasyster är stora idolen och hon får honom ofta att skratta, han följer med i hennes lekar och accepterar snällt att "nu vill han inte längre ha den här leksaken". Redan från början har han varit bra på att sova på natten och vaknar bara när han behöver byta blöja, rapa eller amma. På dagarna sover han för det mesta bara korta stunder. 

Sammanhängande sömn

För inte så länge sedan bar vi ner spjälsängen i källaren. I snart två och ett halvt år har den mest stått och samlat damm eftersom vi alla har velat sova tillsammans. Det vill vi nog fortfarande men det är svårt att inte bli störd med en liten Joar som ibland vaknar till, så i natt har Nour sovit i egen säng, i eget rum, utan att vakna en enda gång. 

Barnpassning

Morfar har hand om Nour i några timmar. Under tiden har jag sovit på soffan, druckit kaffe och ätit pizzaresterna från igår. Inte städat. Inte storhandlat. Inte hängt upp några julstjärnor i fönstret. Skönt.

Woha!

Nu har jag bestämt mig. Det blir en kompakt systemkamera från Sony som ska klara av att fotografera även mörka städer som Luleå. Spännande med tidiga julklappar. Efter det här blir det köpstopp. Förutom möjligen ett par varma vinterskor.

Docktid med storasyster

- Här, ta på så du inte fryser, säger Nour och räcker över handdockan. En skenmanöver förstås. Hon bryr sig inte alls om jag är kall. Hon vill att jag ska sitta på golvet i hennes rum och prata i falsett medan dockan dansar, spelar kort, pussas och bär omkring på hennes andra docka och mamma Tiger och pappa Tiger. 
Jag gör mitt bästa och tänker att Nour behöver sådana dagar när jag ägnar mig åt henne lite mer helhjärtat och försöker vara i hennes värld så mycket som det bara går. Oftast är det ju Joar som tar mest plats, som avbryter, skriker och tilldelas en massa joller och nonsensprat medan hon själv mest får höra "vänta där", "akta nu", "inte trampa på lillebror" etc etc.

Småbarnshjärnan

Lördag morgon och onsdag kväll är våra tvättstugedagar. I vanliga fall. Typiskt nog hade M Lundgren redan bokat den här onsdagen. Ja ja, jag får väl boka fredag istället... 


(Någonstans i bakhuvudet reflekterade jag över att det tydligen fanns någon i vårt hus som hette likadant som jag. )

Lycka

Jag tror aldrig jag har trivts så bra med livet som jag gör just nu. Det lilla och det enkla. Ett städat hem, en solig förmiddag. Att sitta och virka om kvällarna med en sovande Joar i famnen. Att få en klapp över håret av Nour, ett skratt, en lagad middag, ett snällt ord av Johannes de där dagarna när jag förtjänar det som minst. Det är så mycket jag är tacksam för. Min familj, mina vänner. Att vi är friska, att vi har det varmt och fint och inte behöver oroa oss för något just nu. Tack. 

Konsumera mera

Det där med att gå och strosa i butiker är ju inte alltid så genomförbart nuförtiden så nu har jag upptäckt att man ju (!)  kan handla online och sedan hämta på Ica. Hur praktiskt som helst. Idag anlände en pyssellåda till Nour och mig. Och om någon dag kommer ett paket med garn. Efter det ska jag bara beställa en ny kamera och sedan får det vara färdigbeställt, i alla fall för i år. 

 

Julfeeling

I år längtar jag verkligen efter julen, allt som är innan och runtomkring. Ser fram emot att få pyssla med Nour, baka lussekatter, sitta i morgonmörkret och äta tidigt frukost medan ljusen brinner, klä granen, lyssna på musik. 

Ny antagning

Från och med januari har vi fått förskoleplats. Jag, Nour och Joar var där i fredags och hälsade på och avdelningen verkar vara bra med erfarna och rutinerade pedagoger. Kanske lite små lokaler men istället är de ute både förmiddag och eftermiddag. Fortfarande tycker jag att det är jobbigt att hon inte ska vara hemma med mig och kan inte riktigt komma ihåg varför hon nödvändigtvis måste börja. Världsbästa ungen min.